Utträdesåldern, dvs. den ålder där hälften har lämnat arbetsmarknaden, har ju ökat något under 2000-talet och var drygt 63 år 2010 (se inlägg 13 oktober 2011). Sysselsättningsgraden bland personer 55 år och äldre har alltså ökat enligt AKU (se inlägg 30 augusti 2011). Samtidigt har det blivit vanligare att äldre tar ut sin ålderspension före 65 år. Frågan är då om den ökade sysselsättningen faktiskt innebär ett ökat antal arbetade timmar bland äldre i befolkningen, eller om fler i stället arbetar deltid. En person räknas som sysselsatt i AKU om man arbetat minst en timma under mätveckan.
För att besvara frågan har utredningen beställt bearbetningar från SCB av medelarbetstiden bland äldre. Man kan få någorlunda jämförbara data från 1987, med en särskild fix för tidsseriebrottet 2005.
För kvinnor både i åldern 55-59 och 60-64 år har den överenskomna medelarbetstiden (inte faktisk arbetsstid) per vecka ökat sedan 1987 med 5-6 timmar, trots en viss nedgång under 1990-talskrisen. För män i åldern 55-59 är medelarbetstiden ganska oförändrad. Bland 60-64-åriga män minskade däremot medelarbetstiden tydligt i mitten av 1990-talet, men har ökat tydligt därefter.
Totalt för båda könen ökade medelarbetstiden bland personer 55-64 år med 2-3 timmar per vecka, vilket är en positiv överraskning. Det faktum att fler äldre tar ut sin ålderspension före 65 år förefaller motverkas bl.a. av att andelen personer som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension har minskat.
(Vänsterklicka för stor bild)
Källa: SCB
För personer 65 år och äldre finns jämförbara data endast från 2001. Medelarbetstiden i dessa mätningar varierar dock påtagligt mellan åren, vilket kan bero på små urval och slumpmässiga variationer. För personer 65-74 år ökade medelarbetstiden tydligt under första halvan av 2000-talet, men arbetstiden har fallit tillbaka under de senaste åren. Det är svårt att se någon tydlig trend för de äldsta.
Tabellen från SCB finns till höger under rubriken UNDERLAG OCH RAPPORTER