Ett av de mest kända statistiska sambanden är att personer med en högre utbildningsnivå lever längre än personer med lägre utbildning. Det har ofta tolkats som ett orsakssamband. Forskarna har försökt förklara sambandet med att välutbildade får högre inkomster som de kan använda till sjukvård och hälsoförebyggande åtgärder, att välutbildade bättre förstår värdet av en hälsosam livsstil, att de snabbare söker vård vid sjukdomar osv.
Det väckte därför naturligtvis ganska stor uppståndelse i media i USA och Storbritannien när två brittiska forskare rapporterade att en förlängd skolgång inte medförde en höjd medellivslängd. Forskarna utnyttjade att reformer med längre obligatorisk skoltid infördes i Storbritannien 1947 resp. 1972 så att näraliggande åldersgrupper fick stora skillnader i antal utbildningsår. Man kunde då jämföra dödligheten och andra mått på hälsan mellan personer som fick längre skoltid med andra som behöll kortare utbildningstid. De extra skolåren hade ingen signifikant effekt på dödligheten eller hälsobeteenden.
I en ny studie på svenska data har Costas Meghir, Mårten Palme och Emilia Simeonova undersökt om grundskolereformen i Sverige med förlängd skolgång hade någon effekt på dödlighet och ohälsa. De har använt registerdata för nära 1,5 miljoner personer födda 1946-57 om dödlighet, dödsorsaker, sjukhusvård, utträde från arbetslivet osv. Grundskolereformen infördes stegvis i olika kommuner och forskarna kan därför jämföra dödligheten för personer med längre resp. kortare utbildningstid. De finner att reformen hade mycket små effekter på dödligheten upp till 60 års ålder. Den längre utbildningen förefaller inte heller minska förekomsten av sjukdomar som kan förebyggas exempelvis genom en hälsosam livsstil. Den förlängda utbildningen medförde dock ett påtagligt uppskjutet utträde från arbetslivet.
Ännu finns det relativt få studier som undersöker orsakssambanden mellan utbildningsnivå och hälsa. Sambanden kan vara beroende av förhållandena under den period som undersöks, tillgången till subventionerad hälso- och sjukvård, hur mycket utbildningen förlängs, kvaliteten i utbildningen, vilka grupper som får längre utbildning osv. Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser. Resultaten innebär dock att man kan ifrågasätta om utbildningssatsningar kan bidra till befolkningens bättre hälsa.
Forskningen pekar också på att de starka och växande sambanden mellan utbildningsnivå och medellivslängd kanske inte alls beror på utbildningsklyftor. Utbildningen är troligen i stället en spegel av andra skillnader mellan olika grupper vad gäller arv, miljö och kanske särskilt livsstil.
Studierna påminner oss också igen om att statistiska samband ofta kan vara skensamband, som att man blir klok av att äta fisk. Kanske är det i själva verket så att det är kloka som äter fisk.
