Inkomst
och medellivslängd
Det är främst sambanden mellan livsinkomst och
medellivslängd som bestämmer hur pensionssystemets omfördelning fungerar.
De flesta studier av sociala skillnader i hälsa baseras
på utbildningsnivå. Men utbildning är en i bästa fall en grov indikator på
livsinkomst. Många med långa eftergymnasiala utbildningar har inte högre
inkomster än gymnasialt utbildade. Kvinnor som i genomsnitt har högre
utbildningsnivå än män har betydligt lägre livsinkomster än män osv. I
rapporten ”Den orättvisa hälsan” anges att det finns oberoende nettoeffekter av
inkomst på dödlighet och hälsa även om man kontrollerar för effekterna av
utbildning och socioekonomisk grupp.
En studie från det amerikanska Finansdepartementet
visar att skillnaden i medellivslängd mellan personer med låga respektive höga
livsinkomster är 2-3 år, även efter det att man tagit hänsyn till andra
skillnader mellan grupperna. Kvinnor lever längre oavsett inkomstnivå. Forskarna
har använt administrativa data från det amerikanska pensionssystemet som
innehåller årliga inkomster och dödsår för perioden 1937-2002. Databasen
innehåller bl.a. uppgifter om kön, befolkningsgrupp m.m. I beräkningarna ingår
inte personer som har haft ersättning på grund av handikapp eller invaliditet.
En ny finsk studie av Lasse Tarkiainen och kollegor
visar att skillnaderna i dödlighet i Finland mellan inkomstgrupper till stor
del förklaras av socioekonomiska skillnader som utbildningsnivå, social tillhörighet,
sysselsättningsstatus m.m. Forskarna har använt registerdata för 11 % av alla
personer i Finland i åldern 35-64 år. Dödsrisken sjönk påtagligt från 1988 till
2007 i de fyra grupperna som hade höga taxerade inkomster, medan den sjönk
obetydligt för den femtedel som hade lägst taxerade inkomster. Skillnaden i
dödlighet har således ökat mellan personer med lägst inkomster och övriga
inkomstgrupper.
Såvitt känt finns inga motsvarande studier baserade
på svenska data. Skillnaden i återstående medellivslängd från 65 års ålder
mellan förgymnasialt och eftergymnasialt utbildade var i Sverige ca 2,5 år
2001–2010, enligt SCB:s rapport ”Livslängden i Sverige 2001-2010”. Det mesta
talar för att personer med högre livsinkomster lever längre även i Sverige.
Komplicerade
samband
Effekterna mellan hälsa och inkomst går i båda
riktningarna. De som föds med god hälsa har större möjligheter att studera och
få välbetalda jobb. Hälsochocker, dvs. sjukdomar under livet, minskar
möjligheterna att arbeta och tjäna in inkomster. Inkomstchocker, dvs. kraftiga
minskningar av inkomst eller förmögenhet exempelvis på grund av arbetslöshet,
påverkar hälsan negativt. Högre inkomster ger goda ekonomiska resurser till att
vårda sin hälsa, både vad gäller livsstil och hälso- och sjukvård. Personer med
lägre inkomster har ofta en livsstil som försämrar hälsan och förkortar livet,
exempelvis vad gäller tobaksmissbruk. Inkomstnivån påverkar bostadskvaliteten
och vilket mat man äter. Stora skillnader i arbetsvillkor bidrar till en
ojämlik hälsa. Lågt betalda arbeten är ofta slitsamma med större
arbetsmiljöproblem. Forskningen pekar till och med på att stora eller ökande
inkomstklyftor kan bidra till sämre hälsa bland dem med lägst inkomster.
Det finns ingen enighet i forskningen om hur stor
relativ betydelse olika mekanismer har. Därför har det visat sig svårt att
utifrån nuvarande kunskap utforma insatser och åtgärder i syfte att minska
ojämlikhet i hälsa, vilket framhålls i kunskapsöversikten ”Den orättvisa
hälsan”.
Hälsa,
inkomst och pensionsbeslut
Redovisningen i analysbetänkandet visar att beslutet
att pensionera sig beror på en rad faktorer, framför allt regler för
pensionsålder, hälsoförhållanden, vilken pensionsnivå man får, hur stor
förmögenheten är, makans/makens och kollegors pensionering, efterfrågan på
äldre arbetskraft osv. Fortfarande vet vi ganska litet om den relativa
betydelsen av dessa olika faktorer. Flera studier även i Sverige pekar på att
hälsa är en viktigare bestämningsfaktor för pensioneringstidpunkt än exempelvis
förmögenhetssituationen.
Enligt en ny rapport från forskarna John Karl Scholz
och Ananth Seshadri arbetar personer i USA med höga livsinkomster med god hälsa
i genomsnitt tre år längre än personer med låga livsinkomster och god hälsa.
Men bland personer med dålig hälsa arbetar den med höga livsinkomster nio år
längre än den med låga livsinkomster. En förklaring till skillnaden kan vara
att låginkomsttagare i USA behöver pensionera sig tidigt, eftersom det ger
tillgång till Medicare, den subventionerade sjukvården för pensionärer. Välbeställda kan skjuta upp pensioneringen,
fortsätta att tjäna arbetsinkomster, höja sin framtida pension och själv betala
för sjukvården.
(Klicka för att få större bild)
De amerikanska forskarna har med hjälp av dessa och
andra data byggt en omfattande livscykelmodell med vilken de kan simulera bl.a.
hur olika reformer kan väntas påverka hälsa och pensionsbeslut. De testar
exempelvis en höjning av den lägsta pensionsåldern i USA från 62 till 65 år.
Enligt simuleringarna skulle reformen leda till en kraftig ökning av den faktiska
pensionsåldern, till 64 år i genomsnitt. Reformen påverkar inte hälsan och
dödligheten nämnvärt. Det beror på att dessa stiliserade personer genom att
arbeta längre får högre inkomster, vilket innebär att de kan lägga mer pengar
på att sköta sin hälsa och köpa mer sjukvård.
Såvitt känt finns det inga liknande undersökningar i
Sverige. Anders Klevmarken har dock i sin rapport ”Vem arbetar efter 65 års
ålder” (se länk till höger) bl.a. visat att hälsovariabler inte har så stor
betydelse för vem som arbetar efter 65. De som har bräcklig hälsa har
förmodligen lämnat arbetsmarknaden före denna ålder.
Det finns åtskilliga studier som tydligt visar att
självrapporterad dålig hälsa starkt ökar sannolikheten för tidig pensionering
(se bl.a. översikter från Daniel Hallberg, Gabriella Sjögren Lindquist och
Eskil Wadensjö, se länkar till höger). Hälsochocker, som allvarlig sjukdom,
leder till en tidigare pensionering. Den som har en sjukdomshistorik med
perioder på sjukhus har enligt Klevmarken större sannolikhet att lämna
förvärvslivet tidigare än den som inte har det.
Forskningen pekar som nämnts också på att hälsoförhållanden är relativt
sett viktigare vid pensionsbeslutet än ekonomiska förhållanden. Det finns dock
enligt forskningen en risk att personer kan överdriva sin dåliga hälsa för att
få social acceptans för att lämna arbetslivet tidigt eller för att komma i
åtnjutande av sociala ersättningar. Undersökningar som baseras på objektivare
mått på hälsan visar att hälsofaktorer har mindre effekt på pensionsbeslutet.
Det är också tveksamt om det finns några tydliga samband mellan utvecklingen
över tiden av hälsan och utträdet via bl.a. förtidspension och sjukersättning.
