”Så länge du orkar, spring tills du blir utbytt.”

Henke Larsson i Sommar

fredag 1 februari 2013

INKOMST, HÄLSA OCH PENSIONERING (2 av 3)


Inkomst och medellivslängd
Det är främst sambanden mellan livsinkomst och medellivslängd som bestämmer hur pensionssystemets omfördelning fungerar.
De flesta studier av sociala skillnader i hälsa baseras på utbildningsnivå. Men utbildning är en i bästa fall en grov indikator på livsinkomst. Många med långa eftergymnasiala utbildningar har inte högre inkomster än gymnasialt utbildade. Kvinnor som i genomsnitt har högre utbildningsnivå än män har betydligt lägre livsinkomster än män osv. I rapporten ”Den orättvisa hälsan” anges att det finns oberoende nettoeffekter av inkomst på dödlighet och hälsa även om man kontrollerar för effekterna av utbildning och socioekonomisk grupp.
En studie från det amerikanska Finansdepartementet visar att skillnaden i medellivslängd mellan personer med låga respektive höga livsinkomster är 2-3 år, även efter det att man tagit hänsyn till andra skillnader mellan grupperna. Kvinnor lever längre oavsett inkomstnivå. Forskarna har använt administrativa data från det amerikanska pensionssystemet som innehåller årliga inkomster och dödsår för perioden 1937-2002. Databasen innehåller bl.a. uppgifter om kön, befolkningsgrupp m.m. I beräkningarna ingår inte personer som har haft ersättning på grund av handikapp eller invaliditet.
En ny finsk studie av Lasse Tarkiainen och kollegor visar att skillnaderna i dödlighet i Finland mellan inkomstgrupper till stor del förklaras av socioekonomiska skillnader som utbildningsnivå, social tillhörighet, sysselsättningsstatus m.m. Forskarna har använt registerdata för 11 % av alla personer i Finland i åldern 35-64 år. Dödsrisken sjönk påtagligt från 1988 till 2007 i de fyra grupperna som hade höga taxerade inkomster, medan den sjönk obetydligt för den femtedel som hade lägst taxerade inkomster. Skillnaden i dödlighet har således ökat mellan personer med lägst inkomster och övriga inkomstgrupper.
Såvitt känt finns inga motsvarande studier baserade på svenska data. Skillnaden i återstående medellivslängd från 65 års ålder mellan förgymnasialt och eftergymnasialt utbildade var i Sverige ca 2,5 år 2001–2010, enligt SCB:s rapport ”Livslängden i Sverige 2001-2010”. Det mesta talar för att personer med högre livsinkomster lever längre även i Sverige.
Komplicerade samband
Effekterna mellan hälsa och inkomst går i båda riktningarna. De som föds med god hälsa har större möjligheter att studera och få välbetalda jobb. Hälsochocker, dvs. sjukdomar under livet, minskar möjligheterna att arbeta och tjäna in inkomster. Inkomstchocker, dvs. kraftiga minskningar av inkomst eller förmögenhet exempelvis på grund av arbetslöshet, påverkar hälsan negativt. Högre inkomster ger goda ekonomiska resurser till att vårda sin hälsa, både vad gäller livsstil och hälso- och sjukvård. Personer med lägre inkomster har ofta en livsstil som försämrar hälsan och förkortar livet, exempelvis vad gäller tobaksmissbruk. Inkomstnivån påverkar bostadskvaliteten och vilket mat man äter. Stora skillnader i arbetsvillkor bidrar till en ojämlik hälsa. Lågt betalda arbeten är ofta slitsamma med större arbetsmiljöproblem. Forskningen pekar till och med på att stora eller ökande inkomstklyftor kan bidra till sämre hälsa bland dem med lägst inkomster.
Det finns ingen enighet i forskningen om hur stor relativ betydelse olika mekanismer har. Därför har det visat sig svårt att utifrån nuvarande kunskap utforma insatser och åtgärder i syfte att minska ojämlikhet i hälsa, vilket framhålls i kunskapsöversikten ”Den orättvisa hälsan”.
Hälsa, inkomst och pensionsbeslut
Redovisningen i analysbetänkandet visar att beslutet att pensionera sig beror på en rad faktorer, framför allt regler för pensionsålder, hälsoförhållanden, vilken pensionsnivå man får, hur stor förmögenheten är, makans/makens och kollegors pensionering, efterfrågan på äldre arbetskraft osv. Fortfarande vet vi ganska litet om den relativa betydelsen av dessa olika faktorer. Flera studier även i Sverige pekar på att hälsa är en viktigare bestämningsfaktor för pensioneringstidpunkt än exempelvis förmögenhetssituationen.
Enligt en ny rapport från forskarna John Karl Scholz och Ananth Seshadri arbetar personer i USA med höga livsinkomster med god hälsa i genomsnitt tre år längre än personer med låga livsinkomster och god hälsa. Men bland personer med dålig hälsa arbetar den med höga livsinkomster nio år längre än den med låga livsinkomster. En förklaring till skillnaden kan vara att låginkomsttagare i USA behöver pensionera sig tidigt, eftersom det ger tillgång till Medicare, den subventionerade sjukvården för pensionärer.  Välbeställda kan skjuta upp pensioneringen, fortsätta att tjäna arbetsinkomster, höja sin framtida pension och själv betala för sjukvården.
(Klicka för att få större bild)

De amerikanska forskarna har med hjälp av dessa och andra data byggt en omfattande livscykelmodell med vilken de kan simulera bl.a. hur olika reformer kan väntas påverka hälsa och pensionsbeslut. De testar exempelvis en höjning av den lägsta pensionsåldern i USA från 62 till 65 år. Enligt simuleringarna skulle reformen leda till en kraftig ökning av den faktiska pensionsåldern, till 64 år i genomsnitt. Reformen påverkar inte hälsan och dödligheten nämnvärt. Det beror på att dessa stiliserade personer genom att arbeta längre får högre inkomster, vilket innebär att de kan lägga mer pengar på att sköta sin hälsa och köpa mer sjukvård.
Såvitt känt finns det inga liknande undersökningar i Sverige. Anders Klevmarken har dock i sin rapport ”Vem arbetar efter 65 års ålder” (se länk till höger) bl.a. visat att hälsovariabler inte har så stor betydelse för vem som arbetar efter 65. De som har bräcklig hälsa har förmodligen lämnat arbetsmarknaden före denna ålder.
Det finns åtskilliga studier som tydligt visar att självrapporterad dålig hälsa starkt ökar sannolikheten för tidig pensionering (se bl.a. översikter från Daniel Hallberg, Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö, se länkar till höger). Hälsochocker, som allvarlig sjukdom, leder till en tidigare pensionering. Den som har en sjukdomshistorik med perioder på sjukhus har enligt Klevmarken större sannolikhet att lämna förvärvslivet tidigare än den som inte har det.  Forskningen pekar som nämnts också på att hälsoförhållanden är relativt sett viktigare vid pensionsbeslutet än ekonomiska förhållanden. Det finns dock enligt forskningen en risk att personer kan överdriva sin dåliga hälsa för att få social acceptans för att lämna arbetslivet tidigt eller för att komma i åtnjutande av sociala ersättningar. Undersökningar som baseras på objektivare mått på hälsan visar att hälsofaktorer har mindre effekt på pensionsbeslutet. Det är också tveksamt om det finns några tydliga samband mellan utvecklingen över tiden av hälsan och utträdet via bl.a. förtidspension och sjukersättning.