Forskarna Marta Szebehely och Petra Ulmanen vid Stockholms universitet har analyserat anhörigvården. De som tillfrågades SCB:s ULF-undersökning 2002 och 2003 fick frågan om vård av anhörig var orsaken till att de för tillfället arbetade deltid eller inte alls. Få uppgav att det var så, 0,4 procent av männen och 1,8 procent av kvinnorna mellan 55 och 64 år.
Vid intervjutillfället angav dock motsvarande nästan 60 000 kvinnor och 20 000 män i förvärvsaktiv ålder att de arbetade deltid eller inte alls på grund av vård av anhörig. Vid samma tillfälle angav 43 000 kvinnor och 15 000 män mellan 55 och 74 års ålder att de arbetat deltid (sista fem åren före pension) eller inte alls på grund av anhörigvård.
Marta Szebehely analyserar informella hjälpgivare i Äldres levnadsförhållanden (2006). Diagrammet nedan, baserat på samma undersökning, visar att sysselsättningen ser olika ut för de som inte hjälper anhöriga - och de som gör det. Särskilt gäller detta för kvinnor.
Fler kvinnor som vårdar anhöriga (i någon av de olika definitionerna) står utanför arbetsmarknaden än kvinnor som inte vårdar anhöriga. För män verkar snarare det motsatta gälla, att de som inte tar hand om anhöriga är i större utsträckning inte sysselsatta än de som tar hand om anhöriga. Det är svårt att veta hur orsakssambanden ser ut. Minskar man sitt förvärvsarbete för att vårda anhöriga, eller stod man redan utanför arbetsmarknaden och hade därför lättare att ta på sig anhörigvård?
Men alltså många fler kvinnor än män uppgav anhörigvård som orsak till att de för tillfället arbetade deltid eller inte alls.
Kunskapen om anhörigvårdens omfattning och utveckling är dessvärre mycket begränsad. Socialdepartementet har uppdragit åt Socialstyrelsen att genomföra en undersökning av anhörigomsorgens omfattning och konsekvenser. Perspektivet är främst de anhörigas, hur anhörigvården påverkar deras hälsa, möjligheter att förvärvsarbeta, sociala situation och ekonomi. Skillnader mellan män och kvinnor ska analyseras.
De anhöriga som är i behov av vård och omsorg kan vara funktionsnedsatta och/eller sjuka barn, vuxna eller äldre. Bland de äldre är det främst de som är äldre än 80 år som behöver vård och omsorg. Hur många de är bestäms av dels hur stora årskullarna är och dels deras medellivslängd. De som är äldre än 80 år idag är relativt få, de är födda på 1930-talet då årskullarna var små. Idag går det 11 stycken som är 80 år eller äldreper 100 sysselsatta i förvärvsaktiv ålder. Antalet har inte ökat nämnvärt de senaste 10 åren och kommer inte att göra det under de allra närmaste åren heller. Men snart kommer 40-talsgenerationen in i ”äldreomsorgsåldern”. Och då kan komma att finnas 25 personer i åldern 80+ per 100 sysselsatta.
Färre i arbete alltså försörja fler äldre. Pensionsåldersutredningen har i uppdrag att utreda och lägga förslag på hur fler ska kunna arbeta längre. Det finns åtskilliga hinder för ett längre arbetsliv. Frågan är om ett allt viktigare hinder kan bli att många i förvärvsaktiv ålder kommer att ha äldre släktingar att ta hand om när äldreomsorgen inte riktigt räcker till?
