ÄLDRE ARBETAR LÄNGRE

De äldres ökade deltagande i arbetsmarknaden och högre sysselsättning de senaste 15 åren är intressant och i högsta grad relevant för en diskussion om behovet av eventuella åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern.

Den långvariga trenden mot ett minskat arbetsmarknadsdeltagande bland framför allt män 55-64 år bröts redan efter lågkonjunkturen i mitten av 1990-talet. Det relativa arbetskraftstalet, dvs. andelen av befolkningen i arbetskraften, har därefter ökat från ca 67 % år 1995 till nära 75 % år 2010. Sysselsättningsgraden har också stigit kraftigt från 62 % till 71 %.

Arbetskraftsdeltagande och sysselsättning faller kraftigt efter 65 år. Men även här har det skett en tydlig ökning av andelen sysselsatta i åldrarna 65-74 år, från ca 9 % år 1995 till 12 % år 2010. Mellan 2000 och 2010 ökade antalet sysselsatta från 76 000 till 109 000 trots ekonomiska kriser.

Anders Klevmarken (se länk i Läsvärt) har visat att det totala antalet arbetade timmar har ökat i gruppen 65-74 år men det genomsnittliga antalet arbetade timmar per vecka har minskat något. Klevmarken har också undersökt vilka som främst fortsätter att arbeta efter 65 år. Sannolikheten att fortsätta arbeta efter 65 är större för män än kvinnor, för högutbildade än för lågutbildade och för företagare än för anställda.

Arbetsmarknaden för befolkningen i åldern 55-74 år efter ålder och kön, år 1987-2009. 1000-tal
			1987	1990	1995	2000	2005	2010
55-64 år
Relativa arbetskraftstalet			69,1	70,5	67,3	69,4	73	74,6
Män			75	75,5	71,1	72,8	76,7	79,2
Kvinnor			63,5	65,7	63,6	65,9	69,3	69,9
Sysselsättningsgrad			67,7	69,5	61,9	65,1	69,8	70,6
Män			73,4	74,5	64,6	67,8	72,6	74,3
Kvinnor			62,2	64,7	59,4	62,5	66,9	66,9
65-74 år
Relativa arbetskraftstalet			7,7	8,5	9,2	10,3	10,2	12,1
Män			12,7	12,3	13,9	15,1	14,3	16,7
Kvinnor			3,4	5,1	5,1	6,1	6,5	7,7
Sysselsättningsgrad			7,7	8,4	9,1	10,2	10,1	11,9
Män			12,7	12,2	13,9	14,9	14,2	16,5
Kvinnor			3,4	5,1	5,1	6,1	6,4	7,4

Källor: Arbetsmarknadssituationen för hela befolkningen 15-74 år, AKU 2:a kvartalet 2010, SM AM 11 SM 1004 samt Grundtabeller AKU, 15-74 år, SCB

DEMOGRAFIN

SCB:s senaste befolkningsprognos har uppmärksammats bl.a. för prognosen att av de flickor som föds idag kommer hälften att överleva sin 90-årsdag och av pojkarna som föds kommer hälften att överleva sin 88-årsdag. Hälften !

Rapporten innehåller dock en hel del annat intressant:

• År 2011 finns det nästan 1,8 miljoner som är över 65 år, nära var femte (19 %) av Sveriges befolkning. Den äldre delen av befolkningen har ökat både i antal och andel och så kommer det att förbli. År 2060 beräknas antalet över 65 år att vara 2,7 miljoner eller 25 procent av befolkningen. Om pensionsåldern ligger kvar på 65 år, så betyder det att var fjärde person skulle vara pensionstagare om drygt 50 år.
• Idag finns det 497 000 som är äldre än 80 år i Sverige, om 20 år kommer de att vara nära 800 000 och i slutet av prognosperioden 2060 över 1 miljon. Det finns i dag 1 700 personer som är 100 år eller äldre, om 40 år prognostiseras det att vara över 6000.
• Den återstående medellivslängden vid 65 års ålder var år 2010 för män ca 18 år och 21 för kvinnor. Det motsvarar en ökning med 2,2 respektive 1,3 år sedan pensionsreformen 1994. Den återstående medellivslängden vid 65 års ålder antas öka från 21,1 till 23,6 för kvinnor och från 18,2 till 21,8 för män mellan åren 2011 och 2060.

I rapporten Pensionsåldern (se länk till höger) konstateras att år 1913 var den förväntade återstående medellivslängden vid 67 års ålder 11–12 år, nu är den vid 65 års ålder nära 20 år. En person som 1913 var i 50-årsåldern kunde räkna med sju framtida pensionärsår, medan dagens 50-åring kan vänta sig nästan 18 år.

SCB:s tabell över "Återstående medellivslängd för åren 1751- 2010"

ÖKAR DE SOCIALA SKILLNADERNA I DÖDLIGHET ?

I flera länder möter diskussionerna om högre pensionsålder invändningar som grundas bl.a. i forskning som visar att skillnaderna i dödlighet mellan olika sociala grupper har ökat. En högre pensionsålder skulle då leda till ökade sociala klyftor och ett orättvist pensionssystem, menar många.

Det finns bland forskarna en ganska bred enighet om att de relativa skillnaderna i dödlighet mellan socioekonomiska grupper har ökat sedan 1980-talet i de industrialiserade länderna. Men det är mer oenighet om de absoluta skillnaderna ökar.

Professorn Denny Vågerö vid forskningsinstitutet CHESS, Centre for Health Equity Studies, har tillsammans med kollegor nyligen presenterat två nya studier av sociala skillnader i dödlighet.

Den första studien av dödligheten i Finland, Norge och Sverige för åldergrupper över 40 år baseras på data med osedvanligt hög kvalitet för 1971-2000 och använder utbildning som indikator på social ställning. Den visar att dödligheten i Sverige under denna period sjönk kraftigare för personer med hög utbildning än för dem med lägre. Både de relativa och absoluta skillnaderna ökade.

I den andra studien undersöks sociala skillnader i dödlighet och dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar efter pensionering med en kohortdatabas från Uppsala med personer födda 1915-1924. Som indikator på sociala skillnader används bl.a. inkomsten i medelåldern resp. inkomsten efter pensioneringen. Resultaten visar ett tydligt samband mellan inkomst och dödlighet efter pensioneringen, dödligheten är högre för dem med lägre inkomster. Det gäller både för inkomster i medelåldern och efter pensioneringen och för total dödlighet resp. dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Skillnaderna förefaller till betydande del förklaras av olikheter i utbildning och civilstånd.

En fråga som ställs är om man verkligen kan jämföra grupper med olika utbildning under så långa tidsperioder. Personer med högre utbildning och de arbete dessa utför är delvis annorlunda i dag än på 1970-talet. Detsamma gäller grupper med lägre utbildning. Den ökade skillnaden kan spegla förändringar i gruppernas sammansättning. En annan fråga är om skillnaderna delvis kan bero på hur livsstilen förändras i olika grupper, t.ex. om rökningen har minskat kraftigt bland högre utbildade men mycket mindre bland grupper med lägre utbildning.

Vladimir M Shkolnikov et al, JECH: Increasing absolute mortality disparities by education in Finland, Norway and Sweden, 1971–2000.

Stefan Fors et al, JECH: Socioeconomic inequalities in circulatory and all-cause mortality after retirement: the impact of mid-life income and old-age pension. Evidence from the Uppsala Birth Cohort Study.

ÖSTERRIKES ERFARENHETER AV HÖJD PENSIONSÅLDER

En viktig fråga om man ska höja pensionsåldern är i vilket grad det leder till högre sysselsättningen resp. till ökad arbetslöshet. I Österrike höjdes bl.a. åldersgränsen för förtida uttag av pension mellan 2000 och 2006. Österrike har länge präglats av ett extremt lågt arbetskraftsdeltagande i åldergruppen 55-64 år. År 2009 var bara 42 procent i denna grupp sysselsatta eller arbetssökande jämfört med 57 procent för hela OECD. Den låga andelen anses främst bero på generösa pensionsregler. För att ändra detta genomförde den österrikiska regeringen en serie reformer 2000-2006, framför allt en stegvis höjning av gränsen för förtida uttag (efter att visst antal arbetade år) med 26 månader.

Nu har effekterna av reformerna utvärderats. I en ny rapport visar forskarna Stefan Staubli och Josef Zweimüller att pensioneringen minskade kraftigt, med 19 procentenheter för män och 25 procentenheter för kvinnor. Sysselsättningen ökade i stället markant, med 7 procentenheter för män och 10 procentenheter för kvinnor. Överströmningen till arbetslöshet ökade dock också betydligt, arbetslösheten ökade med ca 10-11 procentenheter. Däremot blev det inte någon påtaglig ökning av sjukpensionerna. Enligt forskarna visar undersökningen att höjd pensionsålder är en effektiv väg att höja sysselsättningen trots överströmningen till arbetslöshet, som bl.a. beror på att arbetsmarknaden för äldre är besvärlig i Österrike.

Stefan Staubli, Josef Zweimüller, IZA: Does Raising the Retirement Age Increase Employment of Older Workers?

INFORMATION KAN PÅVERKA

Kan man med ganska enkel information påverka äldre att fortsätta att arbete. Det har två amerikanska forskare undersökt med ett experiment. Resultaten är uppmuntrande visar en ny rapport. Bara genom att informera om pensionen och vad ett fortsatt arbete kan betyda ökar andelen som arbetar.

Forskarna Jeffrey Liebman och Erzo Luttmer vid Harvard delade in 2 483 förvärvsarbetande personer i två grupper, de flesta i åldern 60-65 år.  Den ena gruppen fick extra information om pensionssystemet i USA och kontrollgruppen fick ingen. Informationen gavs både i en broschyr och genom en web-handledning. Den fokuserade tre frågor, information om den ökade livslängden och vad det betyder för pensionerna, förhållandet mellan pensionsålder och levnadsstandard och hur avräkningsreglerna fungerar. Web-handledningen var skräddarsydd till varje persons förhållanden baserad på bl.a. pensionsdata.

Efter drygt ett år följde forskarna upp effekterna genom en intervju. Arbetskraftsdeltagandet ökade redan efter denna måttliga informationsinsats. Arbetskraftsdeltagandet ökade i undersökningsgruppen med 4,4 %, mest för kvinnor med 7,2 %. Förklaringen förefaller vara att informationen förbättrade kunskaperna om fördelarna med att arbeta längre.

Jeffrey B. Liebman, Erzo F.P. Luttmer, NBER Would People Behave Differently If They Better Understood Social Security? Evidence From a Field Experiment.

VÄLKOMNA

Nu provstartar vi utredningens blogg, bl.a. för att som direktivet säger "ha ett utåtriktat arbetssätt". Bloggen är ett komplement till utredningens officiella hemsida. På bloggen ska vi både löpande informera om vårt arbete och ge tips om rapporter, debatter och bloggar som belyser pensionsåldern och arbetsmarknaden för de äldre. Nu efter en skön sommar ska ett sekretariat samlas och arbetet fokusera på den analysrapport som enligt direktivet ska vara färdig i januari 2012. Den korta tiden tills dess innebär att delrapporten i huvudsak måste grundas på tillgängliga underlag. Utredningen kommer dock att med hjälp av bl.a. Pensionsmyndigheten genomföra olika beräkningar och analyser av pensionsnivåer och ekonomiska incitament.

Efter statsministerns tal i Almedalen i somras och Fredrik Reinfeldts, Jan Björklunds, Maud Olofssons och Göran Hägglunds artikel i DN är det alldeles tydligt att utredningens frågor hör till de viktigaste i dag. De skriver:

"Det handlar om vår demografi, att vi lever allt längre och de krav det ställer på Sverige. Redan 2021 beräknas vår folkmängd passera 10-miljonersgränsen. Det är framför allt de äldre som blir fler. Vi har framför oss ett Sverige där var femte svensk kommer att vara över 65 år. Det kommer att ställa oerhört stora krav på våra välfärdssystem och vårt samhälle, på hur vi ser på arbete i livets olika skeden och vad vi menar med åldrande. Hur möter vi denna utmaning?"