”Så länge du orkar, spring tills du blir utbytt.”

Henke Larsson i Sommar

tisdag 8 januari 2013

SJUK AV PENSIONERING?


Tidningen Arbetsliv uppmärksammar ännu en studie som undersöker hur hälsan påverkas när man går i pension. Olika förslag som ska bidra till ett längre arbetsliv bland äldre kan ju ifrågasättas om åtgärderna skulle medverka till sämre hälsa och till och med ett kortare liv. Dessutom skulle kanske utgifterna för hälso- och sjukvården stiga. Utredningens genomgång i analysbetänkandet visade att forskningsresultaten är motstridiga, men också att de flesta studier beskriver statistiska samband som kan bero på andra faktorer, som exempelvis selektion till tidig pensionering som beror på ohälsa. Att resultaten av även de mest noggranna studier varierar beror bl.a. på hur forskarna försöker kontrollera som sådana skillnader. Studier som använder exempelvis oväntade skillnader i pensionsålder mellan regioner eller över tiden för att minska dessa snedvridningar visar i allmänhet att pensionering försämrar hälsan eller har små effekter.
Forskaren Gabriel H Sahlgren, vid Institute of Economic Affairs i London och Institutet för Näringslivsforskning, konstaterar att tidigare forskning väcker flera frågor. Sänkta inkomster efter pensioneringen kan leda till att äldre reducerar sina utgifter för hälso- och sjukvård, vilket kan försämra hälsan. Pensioneringen kan minska de sociala kontakterna med arbetskamrater, men ett aktivt liv i fritid kan i stället ge nya kontakter. Arbetslösa drabbas ofta av stress när de förlorar jobbet, men pensionärer kanske blir mindre stressade av att slippa arbeta. Dessa skilda faktorer kan verka olika över tiden. Hälsan kanske förbättras den första tiden som pensionär men försämras sedan relativt efterhand som tiden går. Detta har man inte undersökt tillräckligt tidigare.
Sahlgren har använt den stora databasen Survey of Health, Ageing, and Retirement in Europe (SHARE) som täcker ett flertal europeiska länder. Studien omfattar paneldata för ett urval på över 9 000 personer mellan 50 och 70 år i 11 västeuropeiska länder. Hälsan mäts bl.a. med enkätfrågor, dvs. självrapporterad hälsa. Dessutom används frågesvar om mental hälsa och svårigheter i det dagliga livet, data om BMI, resultat på minnestester m.fl. variabler. Som pensionerad räknas man från det år som man inte längre uppger sig vara anställd eller egenföretagare, dvs. inklusive hemmamakar, långtidssjuka och andra personer med arbetsoförmåga. Arbetslösa ingår inte i urvalet. Genom att använda olika delar av panelen försöker Sahlgren beakta både skillnader i hälsa före pensioneringen och hur effekterna blir beroende tid i pension. För att försöka kontrollera för endogenitet används makens/makans arbetsmarknadsstatus. Det är ett vanligt antagande i pensionsforskningen att makans ålder och hälsa i stort sett är oberoende av undersökningspersonens hälsa.
Resultaten pekar på att pensionering, och längre tid som pensionär, påtagligt försämrar självrapporterad hälsa och mental hälsa. Liknande resultat visas för andra hälsomått. Både kvinnor och män får bättre hälsa med fortsatt förvärvsarbete. Det finns indikationer på att hälsan förbättras kortsiktigt när man går i pension, men blir relativt sett sämre efterhand.
Det är genuint svårt att i undersökningar isolera hur hälsan påverkas av att permanent sluta förvärvsarbeta och i stället leva som pensionär. Framför allt är det mycket svårt att utesluta att bakomliggande faktorer, som skillnader i hälsa m.m., påverkar både pensioneringstidpunkten och hälsan efter pensioneringen. Effekterna av pensioneringen kan också vara olika beroende på om man går före eller efter den ”normala” pensionsåldern, tiden som pensionär osv. De flesta studier undersöker vad som händer med välfärd och livskvalitet efter tidig pensionering, och inte efter ålderspensionering, men effekterna kan var mycket olika. Hälsan kan dessutom förbättras för personer som haft slitsamma arbeten, men försämras för andra som haft stimulerande jobb. Om allt fler friska och välutbildade medelålders känner sig tvungna att gå tidigt i pension kan de negativa hälsoeffekterna växa i betydelse. Man kan inte heller utgå från att hälsoeffekterna är desamma över tiden. Det kan vara så att pensioneringen i genomsnitt förbättrade hälsan för äldre generationer, men i högre grad försämrar den för nuvarande och kommande generationer, som följd av att arbetslivet och våra preferenser förändras. Den ekonomiska situationen efter pensioneringen förändras också över tiden, vilket kan leda till att hälsoeffekterna blir annorlunda. Det kan slutligen vara så att hälsan blir sämre efter pensioneringen, men att det främst förklaras de val äldre gör vad gäller livsstil, aktiviteter osv.
Det tål att upprepas: Ålderspensionens effekter på medborgarnas välfärd och livskvalitet är en central men bortglömd fråga där det behövs både mer kunskapsöversikter och svensk forskning (kapitel 4 i analysbetänkandet).