Tidningen Arbetsliv uppmärksammar ännu en studie som
undersöker hur hälsan påverkas när man går i pension. Olika förslag som ska
bidra till ett längre arbetsliv bland äldre kan ju ifrågasättas om åtgärderna
skulle medverka till sämre hälsa och till och med ett kortare liv. Dessutom
skulle kanske utgifterna för hälso- och sjukvården stiga. Utredningens
genomgång i analysbetänkandet visade att forskningsresultaten är motstridiga,
men också att de flesta studier beskriver statistiska samband som kan bero på
andra faktorer, som exempelvis selektion till tidig pensionering som beror på
ohälsa. Att resultaten av även de mest noggranna studier varierar beror bl.a.
på hur forskarna försöker kontrollera som sådana skillnader. Studier som
använder exempelvis oväntade skillnader i pensionsålder mellan regioner eller
över tiden för att minska dessa snedvridningar visar i allmänhet att
pensionering försämrar hälsan eller har små effekter.
Forskaren Gabriel H Sahlgren, vid Institute of
Economic Affairs i London och Institutet för Näringslivsforskning, konstaterar
att tidigare forskning väcker flera frågor. Sänkta inkomster efter
pensioneringen kan leda till att äldre reducerar sina utgifter för hälso- och
sjukvård, vilket kan försämra hälsan. Pensioneringen kan minska de sociala
kontakterna med arbetskamrater, men ett aktivt liv i fritid kan i stället ge
nya kontakter. Arbetslösa drabbas ofta av stress när de förlorar jobbet, men
pensionärer kanske blir mindre stressade av att slippa arbeta. Dessa skilda faktorer
kan verka olika över tiden. Hälsan kanske förbättras den första tiden som
pensionär men försämras sedan relativt efterhand som tiden går. Detta har man
inte undersökt tillräckligt tidigare.
Sahlgren har använt den stora databasen Survey of Health, Ageing, and Retirement in
Europe (SHARE) som täcker ett flertal europeiska länder. Studien omfattar paneldata
för ett urval på över 9 000 personer mellan 50 och 70 år i 11
västeuropeiska länder. Hälsan mäts bl.a. med enkätfrågor, dvs. självrapporterad
hälsa. Dessutom används frågesvar om mental hälsa och svårigheter i det dagliga
livet, data om BMI, resultat på minnestester m.fl. variabler. Som pensionerad
räknas man från det år som man inte längre uppger sig vara anställd eller egenföretagare,
dvs. inklusive hemmamakar, långtidssjuka och andra personer med arbetsoförmåga.
Arbetslösa ingår inte i urvalet. Genom att använda olika delar av panelen
försöker Sahlgren beakta både skillnader i hälsa före pensioneringen och hur
effekterna blir beroende tid i pension. För att försöka kontrollera för
endogenitet används makens/makans arbetsmarknadsstatus. Det är ett vanligt
antagande i pensionsforskningen att makans ålder och hälsa i stort sett är
oberoende av undersökningspersonens hälsa.
Resultaten pekar på att pensionering, och längre tid
som pensionär, påtagligt försämrar självrapporterad hälsa och mental hälsa.
Liknande resultat visas för andra hälsomått. Både kvinnor och män får bättre
hälsa med fortsatt förvärvsarbete. Det finns indikationer på att hälsan
förbättras kortsiktigt när man går i pension, men blir relativt sett sämre
efterhand.
Det är genuint svårt att i undersökningar isolera
hur hälsan påverkas av att permanent sluta förvärvsarbeta och i stället leva
som pensionär. Framför allt är det mycket svårt att utesluta att bakomliggande
faktorer, som skillnader i hälsa m.m., påverkar både pensioneringstidpunkten
och hälsan efter pensioneringen. Effekterna av pensioneringen kan också vara
olika beroende på om man går före eller efter den ”normala” pensionsåldern,
tiden som pensionär osv. De flesta studier undersöker vad som händer med
välfärd och livskvalitet efter tidig pensionering, och inte efter ålderspensionering,
men effekterna kan var mycket olika. Hälsan kan dessutom förbättras för
personer som haft slitsamma arbeten, men försämras för andra som haft
stimulerande jobb. Om allt fler friska och välutbildade medelålders känner sig
tvungna att gå tidigt i pension kan de negativa hälsoeffekterna växa i
betydelse. Man kan inte heller utgå från att hälsoeffekterna är desamma över
tiden. Det kan vara så att pensioneringen i genomsnitt förbättrade hälsan för
äldre generationer, men i högre grad försämrar den för nuvarande och kommande
generationer, som följd av att arbetslivet och våra preferenser förändras. Den
ekonomiska situationen efter pensioneringen förändras också över tiden, vilket
kan leda till att hälsoeffekterna blir annorlunda. Det kan slutligen vara så
att hälsan blir sämre efter pensioneringen, men att det främst förklaras de val
äldre gör vad gäller livsstil, aktiviteter osv.
Det tål att upprepas: Ålderspensionens effekter på
medborgarnas välfärd och livskvalitet är en central men bortglömd fråga där det
behövs både mer kunskapsöversikter och svensk forskning (kapitel 4 i
analysbetänkandet).
