MÄNNISKORS OCH APORS LYCKA

I blogginlägget den 20 november 2012 konstaterades att människors genomsnittliga lycka faller från 25-årsåldern till ca 55 varefter den åter ökar till ca 70 års ålder, då den faller abrupt. Denna U-kurva har visats i mängder av studier för mer än 50 länder, inklusive fattiga länder. U-kurvan är lika för kvinnor och män och för de flesta socio-ekonomiska grupper. En del tror att lyckomönstret förklaras av att orimliga förhoppningar på livet efterhand ges upp när man blir äldre. Somliga tror att kurvan beror försörjningssituationen. Många hävdar att det är befrielsen från arbete genom pensioneringen som bidrar till den ökade lyckan på äldre dagar.

Nu har en grupp forskare från bl.a. universitetet i Edinburgh undersökt hur lyckan utvecklas för människoapor. De har studerat sammanlagt 508 schimpanser och orangutanger i djurparker, forskningscentra och reservat i Japan, USA, Australien, Kanada och Singapore. Deras ålder varierar från två månader till 52 år. Lyckan har mätts av djurvårdare, forskare m.fl. som har känt aporna under minst två år. De har besvarat en enkät med frågor som används till människor, men den har anpassats till aporna. Data har sedan analyserats på ungefär samma sätt som man gör i människostudier, för att exempelvis konstanthålla för olika skillnader som kön och geografisk ort.

Resultaten visar samma U-kurva för människoapor som för människor. Apornas lycka i genomsnitt sjunker till de är runt 30 år, vilket motsvarar ca 55 år för människor, varefter den stiger. Forskarna konstaterar av lyckomönstret inte är unikt för människor och kanske delvis förklaras av apornas och människornas gemensamma biologi.

Människoapornas ökade lycka på äldre dagar kan i vart fall inte förklaras av gynnsamma effekter av pensionering.

Alexander Weiss et al, IZA: Evidence for a ‘Midlife Crisis’ in Great Apes Consistent with the U-Shape in Human Well-Being