Sverige har i en internationell jämförelse god arbetsmiljö. Aktivt arbetsmiljöarbete, strukturförändringar på arbetsmarknaden, teknologisk utveckling m.m. har medfört en totalt sett successivt förbättrad arbetsmiljö. Den fysiska belastningen har i arbetslivet har totalt sett minskat. Trots den gynnsamma utvecklingen har fortfarande en betydandeandel av alla arbetstagare slitsamma och enformiga arbeten och upplever brister i arbetsmiljön.
Mellan 20 och 30 procent av alla arbetstagare upplever fortfarande fysiska arbetsmiljöbrister enligt olika enkätfrågor om tunga lyft, svåra arbetsställningar, fysiska besvär, buller osv. Män anger oftare att de besväras av tunga lyft och buller medan kvinnor oftare anger att de har ont i rygg och axlar på grund av fysiskt tungt arbete. Värk kan också uppkomma till följd av psykiska påfrestningar, enligt forskning. Betydligt fler kvinnor än män uppger fysiska besvär. Andelen som uppger att de fått besvär till följd av fysisk belastning har minskat påtagligt sedan 2002. Hur utvecklingen kommer att se ut framåt blir naturligtvis delvis avgörande av morgondagens arbetsliv.
Utträdet från arbetslivet bland äldre genom förtidspensionering och sjukskrivning har varierat kraftigt de senaste 40 åren. Efter att ha kraftigt ökat mellan 1970 och 1990 har andelen sedan dess markant minskat, främst på grund av minskad nybeviljning. Uppenbart är att arbetsmiljöbrister kan leda till ohälsa, nedsatt arbetsförmåga och tidigt utträde från arbetslivet. Det är dock inte troligt att de stora variationerna över tiden enbart och uteslutande sammanhänger med förändringar i folkhälsan eller i arbetsliv och arbetsmiljö. Det mesta talar för att variationerna i inflödet till sjukskrivning och förtidspension i stor utsträckning styrs av regler och tillämpning av regler i socialförsäkringen.
Många yrken med höga relativa risker för förtidspension och sjukskrivning är dock också yrken där arbetstagare ofta uppger fysiska besvär och höga fysiska krav. Det gäller framför allt traditionellt manliga yrken inom industrin och inte minst för kvinnor som arbetar i dessa yrken. För andra yrken och branscher som står för stora andelar av förtidspensioneringarna är det dock svårt att visa på höga förhöjda risker. Exempelvis välfärdssektorn, där en relativt stor andel kvinnor upplever psykosociala och fysiska arbetsmiljöproblem. Kvinnor har högre risk för förtidspensionering än män inom de flesta yrken och sektorer. Varför det är så finns begränsad kunskap om. Det kan bero på att män och kvinnor har skilda arbetsförhållanden. Det finns dock på makronivå samband mellan förtidspension och fysiskt tungt arbete.
Det finns fler sätt att lämna arbetsmarknaden tidigt, än förtidspension. Delpension, avgångspension, tidigt eller sekventiellt uttag av tjänstepension är vanliga vägar, särskilt inom kommunal och landstingssektor.
Kunskapsläget vad gäller samband mellan arbetsförhållanden och utslagning behöver förstärkas.
I kapitel 11 saknas också uppgifter i tabell 11.6, sid 218. Det står i texten att tabellen också ska visa resultat av s.k. probitskattningar som visar den relativa risken att förtidspensioneras i olika yrken. Det visar dock tabellen inte alls. Tabellen som visar detta återfinns här (länk).
Läs mer i SOU 2012:28 Längre liv, längre arbetsliv. Förutsättningar och hinder för fler att arbeta längre, sid 175- 231.
BONUSMATERIAL
Det är rimligt att vänta sig att personer med fysiskt krävande arbeten har en högre risk att lämna arbetslivet i förtid bl.a. genom förtidspension. Ett längre arbetsliv och höjd pensionsålder skulle därför kunna drabba personer med fysiskt krävande arbeten.
Det finns åtskilliga studier som visar att i yrken med höga krav är utträdesrisken högre. Gabriella Sjögren Lindqvist har på Pensionsåldersutredningens uppdrag genomfört en ny studie som beräknar sannolikheten att beviljas sjukersättning efter kontroll av olika skillnader i sammansättning. Även denna studie visar att yrken med höga fysiska krav har överrisker.
Det finns dock olika begränsningar i dessa studier, bl.a. att det kan finnas stora skillnader i fysiska krav inom samma yrken och arbetsställen. Studierna tar ofta inte hänsyn till alla viktiga bakomliggande skillnader, som i t.ex. hälsa. Flera undersökningar pekar exempelvis på att det finns en betydande selektion till fysiskt krävande arbeten, personer med svagare hälsa och fysik hamnar sällan i dessa jobb.
För att tydligare fånga orsakssamband behövs därför undersökningar där man över tiden följer individer som har olika fysiska krav i arbetet och mäter de relativa riskerna för tidig pension, med hänsyn till bakomliggande skillnader. Det finns såvitt känt få sådana undersökningar i Sverige. Mikael Stattin och Bengt Järvholm har dock studerat hur självrapporterade arbetsmiljöförhållanden och hälsotillstånd bland byggnadsarbetare över tiden påverkar risken för förtidspension. De visar bl.a. att personer som upplevde sämsta fysiska arbetsmiljön hade störst överrisker att få förtidspension.
I en ny studie från ansedda Center for Retirement Research (CRR) har forskarna Sebideh Modrek och Mark Cullen haft tillgång till ovanligt bra data för att undersöka detta samband. De konstaterar i sin genomgång av tidigare forskning att studier på mikronivå har haft anmärkningsvärt svårt att finna signifikanta samband mellan fysiska krav och risk för tidig pensionering. Tidigare studier har dock ofta använt yrkeskoder som indikator på fysiska krav eller självrapporterade arbetsmiljöbrister, som är subjektiva och där olika individer kan ha skilda uppfattningar om kraven. Flera studier avser också grupper med ganska måttliga fysiska krav.
Modrek och Cullen har dock haft tillgång till data om fysiska krav i arbetet skattade av oberoende arbetsmiljöinspektörer för ca 1 500 arbetare i åldern 51-58 år i aluminiumkoncernen Alcoa i USA. De har dessutom haft uppgifter om hälsa, familjeförhållanden, lön, pensionsvillkor och potentiell ersättningsnivå vid pensionering, förmögenhet m.m. Deras resultat pekar på att det finns ett samband mellan höga fysiska krav i arbetet och förtida pensionering om man statistisk kontrollerar för andra faktorer, men sambandet är svagt och knappast signifikant. Däremot finner de starka effekter av pensionsvillkoren, ersättningsnivåerna och förmögenheten hos arbetarna.
Det verkar också rimligt att anta att god arbetsmiljö antas bidra till friskare medarbetare och en produktiv organisation. Indirekta samband mellan psykosociala arbetsmiljöfaktorer och produktionsbortfall via de anställdas hälsa har också påvisats i forskning. IFAU publicerade tidigare i år en systematisk litteraturgenomgång av detta område. Hur ser det vetenskapliga underlaget ut för sambandet mellan den psykosociala arbetsmiljön och anställdas hälsa och deras samband med organisationers produktion?
Resultatet av litteraturgenomgången visar att få studier har genomförts för att undersöka detta samband. Få har också genomfört undersökningarna på likartat sätt och är därför svåra att jämföra. Metodologiska brister konstaterades också i genomförda studier, främst genom att de var utformade som tvärsnittsundersökningar och hade låga svarsfrekvenser. Evidensen för sambandet mellan psykosociala arbetsmiljöfaktorer, medarbetares hälsa och produktionsbortfall måste därför sägas vara för närvarande begränsat. Det samband som kan anses tydligast är mellan s.k. spänt arbete och smärta i rörelseorganen och därav följande effekter på produktionsbortfallet. Tidigare studier har också visat att förbättringar i psykososocial arbetsmiljö påverkar medarbetarnas hälsa.
En slutsats i rapporten är att det finns behov av interventionsstudier som undersöker effekten av förbättringar i arbetsmiljön på såväl produktionsbortfall som anställdas prestationsförmåga, och hur medarbetares funktionsförmåga kan vidmakthållas och utvecklas. Dessutom saknas forskning och kunskap kring hur systematiskt arbetsmiljöarbete kan användas för att över tid beakta balans mellan krav och kapacitet.
