Sedan årtionden har olika utredningar i Sverige diskuterat och föreslagit olika åtgärder i arbetslivet för att underlätta för äldre att arbeta längre. Det har handlat om åtgärder för att arbetsgivarna ska bli mer medvetna om äldres behov av anpassningar, kompetensutveckling, bättre arbetsscheman, längre semestrar, flexibla arbetstider, deltidsarbete, mindre krävande arbetsuppgifter, minskad stress, reduktion av fysisk belastning, åtgärder i arbetsmiljön, bonusar etc. I Sverige har dessa olika former av riktad seniorpolitik inte slagit rot på samma sätt som i Norge.
Detta konstaterades nyligen också i en kunskapsöversikt från Arbetsmiljöverket (Jobba längre – vad vet vi om äldre i arbetslivet?). I kunskapsöversikten konstateras att trots att flera rapporter under det senaste decenniet pekat på behovet av förbättrad arbetsmiljö för att öka äldres sysselsättningsgrad är det emellertid svårt att hitta bevis för att sådana åtgärder har genomförts.
I Norge nåddes en trepartsöverenskommelse år 2001 om ett ”Inkluderande Arbetsliv” (IA-avtalet) som bl.a. innebär att arbetsmarknadens parter ska medverka till att reducera antalet som går i förtidspension. Företagens HR-ansvariga är numera mer medvetna om behovet av policy och åtgärder för att underlätta för äldre att stanna kvar i arbetet. Lokala IA-avtal har tecknats för hälften av alla anställda i Norge. Nio av tio av dessa arbetsgivare har fastställt seniorpolitiska riktlinjer för att minska tidiga utträden från arbetslivet. Genom information, bloggar och forskning sprids kunskaper om politiken och programmen (se länkar till höger). Ett särskilt Centrum för Seniorpolitik (CSP) har inrättats som arbetar med att stimulera och utveckla policy och insatser på arbetsplatserna. CSP samordnar och bidrar till samarbete om politiska frågor med ledande myndigheter, arbetsmarknadens parter, företag och branschorganisationer. Dessutom initierar och stödjer CSP forskning och utveckling inom området.
Frågan är om seniorpolitiken och IA-avtalen medverkar till ett längre arbetsliv. Den faktiska pensionsåldern i Norge har höjts något sedan 2001. Denna trend är dock vanlig i de flesta länder och kanske inte förklaras av seniorprogrammen.
Nu har det kommit en studie av forskarna Tove Midtsundstad, Åsmund Hermansen och Roy Nielsen där man jämför utträdet från arbetslivet på arbetsplatser med och utan seniorpolitik. I sin översikt av tidigare forskning konstaterar de att det egentligen finns begränsad systematisk kunskap av om aktiva åtgärder från arbetsgivarna för äldre arbetskraft faktiskt har en effekt på de äldres pensionsbeteende. Det finns visst stöd för att insatser för bättre livsstil och fysiskt träning kan ge en positiv effekt på möjligheterna att arbeta längre. Det finns enkätresultat som pekar på att anpassning av arbetsbelastningen och förändringar av scheman kan bidra till att fler uppger att man vill arbeta längre. Däremot finns inget enigt stöd för att flexibla arbetstider, delpension, minskad arbetstid, vidareutbildning osv. medverkar till ett ökat antal arbetstimmar bland äldre.
Midtsundstad, Hermansen och Nielsen har studerat risken för tidig pension bland personer i åldern 62 år under 2001-2007 i företag med eller utan särskilda seniorpolitiska åtgärder, när man kontrollerar för skillnader i olika faktorer bland individer och företag. Det handlar oftast om åtgärder som reducerad arbetstid, ökad ledighet, ekonomiska stimulanser osv., som erbjuds alla äldre anställda från 62 års ålder. Resultaten visar att ett arbete hos en arbetsgivare med särskild seniorpolicy inte minskar risken för förtida utträde genom avtalspension eller förtidspension på grund av nedsatt arbetsförmåga. Forskarna konstaterar att man dock inte vet vilka åtgärder olika arbetsgivare erbjuder resp. vilka anställda som får del av dem. Det kan också vara så att gruppen 62 år är en selekterad grupp med relativt många friska och välutbildade, åtskilliga har ju lämnat arbetslivet p.g.a. nedsatt arbetsförmåga tidigare. En annan begränsning är att forskarna inte har kunnat ta hänsyn till skillnader i hälsa och arbetsmiljö.
Trots dessa och andra ganska nedslående studier kan man dock inte utesluta att vissa åtgärder för äldre positivt kan bidra till ett längre arbetsliv. Dessa effekter kan t.ex. döljas bakom andra starkare effekter, som av pensionsregler som gynnar tidigt pensionering. Olika insatser kan behövas för skilda yrken och branscher– något de norska forskarna också poängterar med hänvisning till andra studier. Den finske professorn Juhani Ilmarinen betonar särskilt behovet av att stärka den äldre arbetskraftens arbetsförmåga för att möjliggöra ett längre deltagande i arbetslivet.
Som utredningen framhållit i analysbetänkandet behövs därför interventionsstudier med behandlings- och kontrollgrupper där man systematiskt prövar vilka förebyggande insatser som fungerar för olika grupper av anställda, och som utvärderas vetenskapligt av oberoende forskare.
