Under en stor del av 1900-talet var det sociala reformarbetet inriktat på att med olika åtgärder förkorta arbetslivet för äldre. Sammanställningen i kapitel 6 visar ett tydligt trendbrott. Under de senaste decennierna har ett stort antal reformer genomförts för att direkt eller indirekt stimulera till och underlätta ett längre arbetsliv för äldre.
En grundläggande reform som bl.a. syftar till att stimulera till ett längre arbetsliv är givetvis pensionsreformen som beslutades 1994 och började gälla 2001 med övergångsregler för dem födda mellan 1938 och 1953. Huvudsyftet i reformen är att skapa en starkare länk mellan vad man betalar till systemet och vilken pension man får. Flera komponenter kan väntas bidra till ökade drivkrafter att arbeta längre. Den antagligen viktigaste egenskapen i dagens pensionssystem som ökar drivkrafterna att arbeta längre är att kompensationsgraden vid oförändrat pensionsbeteende i genomsnitt är lägre än i det tidigare ATP-systemet.
På skatteområdet har jobbskatteavdraget, som egentligen är en skattereduktion på skattepliktiga arbetsinkomster, gjort det mer lönsamt att arbeta jämfört med att ha inkomster från transfereringssystemen. År 2007 genomfördes riktade sänkningar av socialavgifterna för att stimulera efterfrågan på äldre arbetskraft genom att den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster slopades för personer över 65 år.
Inom arbetsmarknadspolitiken har också reformer genomförts. Personer i åldern 55-64 år kan sedan 2007 få nystartsjobb i maximalt 10 år, vilket är dubbelt så lång tid som yngre personer. Kvalificeringstiden har dessutom tillfälligt kortats från 12 till 6 månader.
Rätten enligt LAS att kvarstå i anställning höjdes 2002 från 65 till 67 år.
En rad reformer har också genomförts sedan slutet av 1990-talet för att minska det tidiga utträdet från arbetslivet genom långtidssjukskrivning, förtidspensionering och långtidsarbetslöshet. Inflödet i förtidspension har minskat kraftigt de senaste åren. Även om åtgärderna inte specifikt riktats till äldre är de relativt sett mer berörda än andra grupper, eftersom äldre oftare än andra är långtidssjuka och långtidsarbetslösa.
Även om det finns begränsad forskning som utvärderar reformerna är det rimligt att anta att de sammantaget bidrar till den positiva trenden att fler äldre arbetar längre. Sett över en längre tid är det dock antagligen andra åtgärder som har störst effekt på de äldres förvärvsaktivitet. En relativt låg utslagning i grundskolan och en hög andel som skaffade sig eftergymnasial utbildning på 1960- och 1970-talen är antagligen en central faktor bakom trenden att allt fler äldre i dag arbetar längre. Stora framsteg inom hälso- och sjukvården har säkerligen också bidragit.
Läs mer i SOU 2012:28 Längre liv, längre arbetsliv. Förutsättningar och hinder för fler att arbeta längre, kapitel 6 sid 79-91.
BONUSMATERIAL
Det är snart när omöjligt att få med alla detaljer. En som inte finns med i betänkandet är att för anställda som fyllt 65 år har den särskilda löneskatt avskaffats och arbetsgivaren behöver bara betala ålderspensionsavgift på 10,21 %.
Sedan utredningens analysbetänkande publicerades har regeringen överlämnaten remiss till Lagrådet om ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering. Lagrådsremissen innehåller förslag till ändringar i diskrimineringslagen (2008:567). Förslagen innebär att skyddet mot diskriminering på grund av ålder utvidgas till att omfatta fler samhällsområden. Diskriminering på grund av ålder föreslås vara förbjuden inom samhällsområdena varor, tjänster, bostäder, allmän sammankomst, offentlig tillställning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, statligt studiestöd och offentlig anställning. På samtliga områden föreslås att förbudet inte ska hindra tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder. På samtliga områden förutom offentlig anställning ska dessutom ett generellt undantag gälla för sådan särbehandling som har ett berättigat syfte.
En sådan tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver en viss ålder är t.ex. de åldersgränser inom socialförsäkringen som bygger på en pensionsålder vid 65 år.
