Ett hinder för längre arbetsliv kan vara att de äldres kunskaper med tiden blir omoderna. Åtskilliga arbetsgivarföreträdare, personalansvariga och experter hävdar vid våra samtal att äldres kunskaper inte alltid räcker för de snabbt växande kraven i arbetslivet, bl.a. för att äldre vanligen inte uppgraderar sin kompetens. Det bidrar till att de äldres prestationer efterhand inte motsvarar de höga lönekostnaderna. Det medför svårigheter för äldre att behålla eller erhålla ett arbete. Dessutom blir det svårare att byta jobb om det gamla arbetet är slitsamt. Det anses också bidra till att arbetslöshetstiderna för äldre är extra långa.
Äldre har allt bättre utbildning
Dagens äldre är allt mer välutbildade. Man kan säga att 40-talisterna som nu går i pension är den första välutbildade generationen. Andelen män 55-64 år med låg utbildning har minskat från 57 % år 1985 mindre än 30 % i dag. Bland kvinnor är nedgången ännu mer dramatisk, från 64 till 25 %. Andelen med eftergymnasial utbildning har nära fördubblats. Ökningen inträffade samtidigt som andelen sysselsatta bland äldre ökade påtagligt.
Som nämnts i blogginlägget den 23/1 2012 pekar forskningen på att en eftergymnasial utbildning kan skjuta upp hjärnans åldrande med upp till 10 år. Det verkar som även ”hjärnträning” i unga år håller hjärnan i trim på äldre dagar.
Andel i åldern 50-64 med olika utbildning. Samtliga
Källa: SCB
Även om nyare generationer äldre är relativt sett mer välutbildade kan deras kunskaper efterhand förlora i värde. Äldre ställs ofta utanför kompetensutveckling på jobbet och de har i praktiken begränsade möjligheter att utnyttja vuxen- eller arbetsmarknadsutbildningar och studiestöd. Enligt SCB är det bara någon tiondels procent i åldersgruppen 55-64 år som under ett år höjer sin formella utbildningsnivå. Den viktigaste faktorn bakom en successivt urholkad relativ kompetens kan dock vara pensionsnormerna, som medverkar till att äldre kanske inte satsar på fortbildning eftersom de förväntar sig en tidig pensionering.
Välutbildade jobbar längre
Utbildningens nivå har viss betydelse för beslutet att pensionera sig resp. att fortsätta att arbete. Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö konstaterar i sin kunskapsöversikt (se länk till höger under Läsvärt) att de flesta undersökningar pekar på att ju högre utbildning en person har, desto senare lämnar denne arbetskraften. De som har högre utbildning har i regel andra arbeten – oftast fysiskt mindre krävande och psykiskt mer stimulerande arbeten.
Anders Klevmarken visar i sin studie ”Vem som arbetar efter 65” (se länk till höger under Läsvärt) att benägenheten att jobba efter 65 år delvis bestäms av utbildning. Sannolikheten att stanna kvar i förvärvsarbete ökar med stigande utbildning. Det är särskilt slående enligt Klevmarken att de som har en forskarutbildning har en betydligt högre benägenhet att stanna i förvärvsarbete än övriga. Även i 70-årsåldern är ca 25 procent av de forskarutbildade förvärvsarbetande.
Hans Olsson har i en rapport från Pensionsmyndigheten beräknat effekterna av utbildning på utträdesåldern (se länk till höger under Läsvärt). För personer i den lägsta utbildningsnivån (enbart förgymnasial utbildning) var utträdesåldern för årskull 1939 ungefär 62 år, medan den var 63,7 år bland personer med eftergymnasial utbildning på 3 år eller längre:
· Förgymnasial utbildning 61,7 år
· Gymnasieutbildning kortare än 3 år 62,5 år
· Gymnasieutbildning 3 år 62,9 år
· Eftergymnasial utbildning kortare än 3 år 63,2 år
· Eftergymnasial utbildning 3 år eller längre 63,5 år
· Forskarutbildning 65,0 år
Dessa skillnader gör enligt Olsson att en viss del av ökningen i den totala förväntade utträdesåldern kan förklaras av de stora förändringar som skett i befolkningens utbildningsstruktur. Om man antar att utbildningsstrukturen hade varit konstant sedan 1990-talets början, kan man uppskatta att utträdesåldern skulle ha varit 0,4 år lägre år 2008.
Livslångt lärande
Intresset för vuxenutbildning har ökat påtagligt det senaste decenniet som följd av hög långtidsarbetslöshet bland äldre, en åldrande befolkning, strävan att motverka inkomstklyftor, ökad global konkurrens om investeringar och en växande medvetenhet om kunskapernas betydelse för sammanhållning och ekonomisk tillväxt.
OECD har sedan 2005 ett ambitiöst projekt, Thematic Review on Adult Learning, där man systematiskt jämför länders vuxenutbildning och sammanställer kunskaper och erfarenheter. OECD anser att ”aktivt åldrande” och omskolning av äldre arbetskraft kan bidra till minskad arbetslöshet och att reducera tidiga utträden från arbetslivet. I ett nytt projekt PIAAC genomför man nu bl.a. en undersökning av äldres färdigheter, liknande PISA-undersökningen för ungdomar.
EU:s Lissabon-strategi betonade också att utbildningen var för låg i stora grupper vuxna och måste höjas. I Europas nya 2020-strategi anses livslångt lärande och kompetensutveckling för alla vara avgörande. I EU:s stora ”Lifelong Learning Programme” görs ökade satsningar för vidgad vuxenutbildning.
Livslångt lärande ingår som en viktig strategi för utveckling av arbetslivet inom många av arbetsmarknadens organisationer. Det har blivit en allt viktigare del av verksamheten för landets anordnare av utbildning.
Mer än Komvux
Den traditionella vuxenutbildningen i Sverige har främst haft som syfte att ge personer med lägre skolutbildning, eller som valt fel utbildning, en ”andra chans” att skaffa sig examen på grund- eller gymnasieskola. Utbildning av vuxna sker i många former, från grundläggande utbildning inom Komvux, arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa, företagsanknuten vidareutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och till avancerad utbildning på universitet och högskolor. Enbart på Skolverket hemsida kan man räkna till sju olika typer av vuxenutbildning, som exempelvis Särvux, Yrkesvux och Lärlingsutbildningar för vuxna.
Sverige är det land i OECD som satsar mest på utbildning av vuxna. OECD uppskattar att ca 60 % av arbetskraften i Sverige deltar i någon form av vidareutbildning varje år, mot 40 % i genomsnitt för OECD-länderna. Sverige beräknas ha flest utbildningstimmar över arbetslivet inom OECD.
Vuxenutbildningens effekter
Även om vuxenutbildning funnits sedan 1968 har det intill nyligen saknats tillförlitlig forskning om effekter som bygger på att man följer individer över tiden och använder kontrollgrupper. Först under det senaste årtiondet har det kommit studier som på olika sätt mäter effekterna. Det finns flera olika sätt att mäta om utbildning är effektiv. Man kan mäta kunskapsresultat, hur produktiviteten förändras, effekter på löner och karriärer, hur arbetslösas anställningsbarhet påverkas, om tidiga utträden minskar resp. arbetslivet förlängs osv. De flesta studier av vuxenutbildning mäter hur deltagande i utbildning påverkar årliga löneinkomsterna åren efter utbildning jämfört med andra som inte har deltagit.
I en aktuell kunskapsöversikt av utbildningens arbetsmarknadseffekter av forskarna Anders Björklund, Peter Fredriksson, Jan-Eric Gustafsson och Björn Öckert refereras den första svenska studien av Komvuxs långsiktiga inverkan på inkomster av Erika Ekström. Studien tyder på att deltagande i Komvux ger en signifikant inkomstminskning för svenska män, på i genomsnitt 3,5 % jämfört med dem som inte har deltagit i Komvux. Inga effekter hittas för svenska kvinnor. Däremot visar resultaten på en positiv inkomsteffekt, cirka nio procent, för invandrarkvinnor.
Andra studier av Komvux effekter av Anders Stenberg ger enligt kunskapsöversikten delvis motsatta resultat, med högre inkomster efter Komvux, men resultaten anses enligt kunskapsöversikten svårtolkade.
Liknande studier av Kunskapslyftet ger olika resultat beroende på vilka grupper som studeras och hur jämförelserna görs. I vissa studier finner man inga effekter på deltagarnas framtida inkomster, i andra har deltagarna lägre inkomsteffekter än personer som deltagit i arbetsmarknadsutbildning.
Författarna av kunskapsöversikten anser sig dock kunna dra en del slutsatser, trots att studierna av vuxenutbildningens effekter har begränsningar i design som innebär att resultaten ska bedömas försiktigt. Vuxenutbildning för personer med svagare förutsättningar och kvinnor, ger högre avkastning. Yrkesinriktade kurser ger högre avkastning än teoretiska studier.
Forskarna Anders Stenberg, Xavier de Luna och Olle Westerlund vid Institutet för social forskning SOFI och Umeå universitet (se länk till höger under Läsvärt) har nyligen presenterat en studie om äldre 42-55 år som deltog Komvux, främst gymnasieutbildning, höjer sina årliga arbetsinkomster. Man använder longitudinella registerdata om deltagande i utbildning 1994-95 och data om arbetsinkomster m.m. 1982-2007. De finner att utbildningen i genomsnitt inte hade några effekter på inkomsterna, dock vissa positiva effekter för kvinnor. De positiva effekterna för kvinnor motsvarade dock inte utbildningskostnaderna.
De kanadensiska forskarna Benoit Dostie och Pierre Thomas Léger vid Montreals universitet har undersökt om det lönar sig att utbilda äldre genom företagsbaserad undervisning. Om äldres kunskaper och förmågor avtar med åren kan det ligga nära tillhands för företag att satsa på intern utbildning. Sådana satsningar rekommenderas av experter och även av OECD. Tidigare forskning av visat att deltagandet i företagsintern utbildning minskar med åldern. Dostie och Léger visar också att 55+ sällan får företagsbaserad utbildning. Den databas man använder, ”Workplace and Employee Survey” WES ger ganska unika möjligheter att mäta produktiviteten på arbetsplatsnivå. Studien tyder på att utbildningens effekter på produktivitet minskar kraftigt med ålder. Det kan förklara företagens ointresse att investera i äldres utbildning, tror forskarna.
Xavier de Luna och kollegor vid SOFI har också undersökt om personer som deltog i vuxenutbildning under högkonjunkturåren1986-1989 arbetade längre än andra som inte deltog. De följer registerdata för individer 42-55 år (1986) om deltagande i utbildning och årsinkomster. De finner att vuxenutbildningen inte har någon effekt på pensionstidpunkten men påpekar samtidigt att de som deltog i utbildningen under dessa år kan ha tillhört andra kategorier än de individer som kan förväntas delta under svagare konjunkturlägen.
Nicolai Kristensen vid Århus Universitet har i en registerbaserad studie av alla födda år 1936 till 1944 som var aktiva på den danska arbetsmarknaden år 2001 kommit fram till att offentligt finansierad utbildning generellt sett endast hade en begränsad effekt på tidpunkten vid vilken individerna valde att lämna arbetsmarknaden. För personer med låga kvalifikationer kan dock yrkesinriktade utbildningar bidra till ett förlängt arbetsliv. Studien tyder samtidigt på att utbildningsinsatser måste kombineras med andra reformer, t.ex. sådana som påverkar de ekonomiska drivkrafterna, för att de ska kunna ha någon påtaglig effekt på den faktiska pensionsåldern. (”Training and Retirement” 2012).
Behövs ”äldreutbildning”?
Avkastningen av investeringar i utbildning avtar med ålder. Ju äldre man blir, desto svårare blir det för den enskilde att efter utbildningen kompensera de inkomstförluster man vanligen gör under utbildningstiden. Ju kortare tid man arbetar efter utbildningen, desto svårare blir det för staten att få tillbaka kostnaderna för utbildningen genom skatter. Underhåll och uppgradering av kompetensen behövs under hela arbetslivet och sker för de flesta normalt som en del av jobbet. Tillgången till personalutbildning är dock ojämnt fördelad, studier visar att personer med hög utbildning generellt sett får ta del av mer personalutbildning än de som har låg utbildning (AES 2007). Samtidigt, ju längre arbetsliv, desto oftare kan utbildning behövas även för äldre personer, exempelvis för att byta arbetsuppgifter.
Frågan är då om ökade satsningar på ”äldreutbildning”, dvs. generösare villkor även för 50+, kan bidra till att underlätta ett längre arbetsliv. Det finns egentligen ingen forskning om effekterna av utbildning för personer 50+ eftersom få utbildar sig i den åldern. Det går således inte att med kunskapsstöd uttala sig om möjligheter och nackdelar med ”äldreutbildning”.
Med utgångspunkt från forskningen om vuxenutbildningen kan man möjligen gissa vad effekterna skulle bli. Trots bristen på evidens är det rimligt att anta att utbildning höjer äldres färdigheter. Äldre har i genomsnitt lika stor förmåga att lära som yngre, men det tar litet längre tid. Allt annat lika borde ökade kunskaper ha liknande effekter på prestationer i arbetet för äldre som för yngre, särskilt om den riktas till personer med låg utbildning.
Utbildning höjer inte bara de äldres kunskapsnivå, den kan dessutom bidra till att deras kognitiva förmåga behålls längre. Ska man tro på aktuell forskning (se blogginlägg den 23/1 2012) ger regelbunden ”mental workout” goda effekter också när man blir äldre.
Enligt Anders Björlunds och kollegors kunskapsöversikt finns det emellertid inte mycket som talar för att generellt vidgad vuxenutbildning också för 50+ skulle höja deras löneinkomster efter utbildningen. Men om arbetslivet påtagligt förlängs blir lönsamheten av utbildning bättre. Ett längre arbetsliv kan också komma att förändra sammansättningen av de äldre som deltar i utbildning, vilket kan leda till högre avkastning både för den enskilde och för samhället. Riktad yrkesinriktad utbildning, exempelvis för att byta karriär till mindre slitsamma jobb, kan tänkas ha positiva effekter. Det finns dock inte mycket som i dag pekar på att vidgad utbildning för äldre skulle leda till ett längre arbetsliv.
En rimlig bedömning är antagligen att man inte ska ha överdrivna förväntningar på att generellt ökade utbildningssatsningar för äldre är en framgångsväg till längre arbetsliv. Det kan dock vara intressant att med experiment undersöka om yrkesinriktad omskolning till mindre slitsamma jobb kan minska risken för tidiga utträden från arbetslivet. Mycket talar för att investeringar för att höja kunskaperna för yngre personer som inte fullföljt grund- och gymnasieskolan är en effektivare väg att långsiktigt förlänga arbetslivet.
