NY SEKRETERARE TILL UTREDNINGEN

Eeva Seppälä börjar som sekreterare i utredningen den 14 april 2012 med huvudansvar för det kommande förslagsbetänkandet, som ska presenteras i april 2013. Eeva är i dag ämnesråd i Socialdepartementet och arbetar bl.a. med frågor om aktivitetsersättning, sjukförsäkring och pensionssystemet. Eeva Seppäla är nationalekonom och har tidigare arbetat bl.a. på Riksbanken. Eeva har gedigna erfarenheter av pensionsfrågor genom arbetet med pensionsreformen och utredningen om pensionsbeskattningen.

SEMINARIER OM PENSIONSÅLDRAR OCH LÄNGRE ARBETSLIV

Pensionsåldersutredningen bjuder in till tre seminarier i mars. Då presenteras ett antal underlagsrapporter som har författats av forskare och utredare verksamma inom flera olika områden och som spänner över olika ämnen och frågeställningar. De syftar till att hjälpa utredningen att belysa frågor om hinder och förutsättningar för ett längre arbetsliv och vad som händer om människors pensionsbeteenden inte ändras.

Välkomna/

Ingemar Eriksson, särskild utredare

Anna Hessel, sekreterare, Viktoria Bergström, sekreterare

_________________________________________________________________________

Plats: Garnisonen Konferens, Karlavägen 100, Stockholm

Anmälan till pensionsaldersseminarier@social.ministry.se

Ange vilket eller vilka seminarier som du vill delta i.

Deltagarantantalet är begränsat.

PROGRAM

Seminarium 1

Onsdag den 7 mars 2012 kl. 9-12: Kan och bör vi arbeta längre?

08.30             Kaffe

9.00-9.15       Välkomna. Anna Petterson Westerberg, statssekreterare i Socialdepartementet

9.15-10.00     Hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv. Mårten Lagergren, docent, Äldrecentrum.

10.00-10.45   Behovet av att fler arbetar längre. Hans Olsson, ekonom, Pensionsmyndigheten.

10.45-11.00   Paus

11.00-11.45   Arbete, hälsa, ålder. Eva Vingård, professor, Arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet, Christer Hogstedt, professor emeritus.

Seminarium 2

 Torsdag den 15 mars 2012 kl. 9-12: Behovet av förändring

08.30             Kaffe

9.00-9.15       Välkomna. Anna Petterson Westerberg, statssekreterare i Socialdepartementet

9.15-10.00     Internationella erfarenheter. Ole Settergren, chef pensionsutvecklingsavdelningen, Pensionsmyndigheten.

10.00-10.45   Kognitiv hälsa och funktion under åldrandet. Boo Johansson, professor i psykologi, Göteborgs universitet.

10-45-11.00  Paus

11.00-11.45   Vilka gick i förtidspension och varför? Gabriella Sjögren Lindqvist, docent, stf. föreståndare, Institutet för social forskning.

Seminarium 3

Tisdag 20 mars 2012, kl. 9-12: Hinder för ett längre arbetsliv

08.30             Kaffe

9.00-9.15       Välkomna. Anna Petterson Westerberg, statssekreterare i Socialdepartementet

9.15-10.00     Påverkar tjänstepensionsavtalen äldres arbetsutbud? Anna Hessel, sekreterare, Pensionsåldersutredningen, Marcela Cohen Birman, utredare, Inspektionen för socialförsäkringen, Daniel Hallberg, chef för effektivitetsgranskning och utvärdering, Inspektionen för socialförsäkringen.

10.00-10.35   Anställningsskydd och pension. Jonas Malmberg, professor i civilrätt, särskilt arbetsrätt, Uppsala universitet.

10.35-10.45   Paus

11.00-11.30   Framtidens pensioner. Olle Sundberg, kansliråd, Finansdepartementet, Tomas Pettersson, departementssekreterare, Socialdepartementet, Kristoffer Lundberg, departementssekreterare, Socialdepartementet.

11.30-12.00   Arbetsmiljöns utveckling enligt olika indikatorer. Viktoria Bergström, sekreterare, Pensionsåldersutredningen

LÖNAR SIG VIDAREUTBILDNING FÖR ÄLDRE

Ett hinder för längre arbetsliv kan vara att de äldres kunskaper med tiden blir omoderna. Åtskilliga arbetsgivarföreträdare, personalansvariga och experter hävdar vid våra samtal att äldres kunskaper inte alltid räcker för de snabbt växande kraven i arbetslivet, bl.a. för att äldre vanligen inte uppgraderar sin kompetens. Det bidrar till att de äldres prestationer efterhand inte motsvarar de höga lönekostnaderna. Det medför svårigheter för äldre att behålla eller erhålla ett arbete. Dessutom blir det svårare att byta jobb om det gamla arbetet är slitsamt. Det anses också bidra till att arbetslöshetstiderna för äldre är extra långa.

Äldre har allt bättre utbildning

Dagens äldre är allt mer välutbildade. Man kan säga att 40-talisterna som nu går i pension är den första välutbildade generationen. Andelen män 55-64 år med låg utbildning har minskat från 57 % år 1985 mindre än 30 % i dag. Bland kvinnor är nedgången ännu mer dramatisk, från 64 till 25 %. Andelen med eftergymnasial utbildning har nära fördubblats. Ökningen inträffade samtidigt som andelen sysselsatta bland äldre ökade påtagligt.

Som nämnts i blogginlägget den 23/1 2012 pekar forskningen på att en eftergymnasial utbildning kan skjuta upp hjärnans åldrande med upp till 10 år. Det verkar som även ”hjärnträning” i unga år håller hjärnan i trim på äldre dagar.

Andel i åldern 50-64 med olika utbildning. Samtliga

Källa: SCB

Även om nyare generationer äldre är relativt sett mer välutbildade kan deras kunskaper efterhand förlora i värde. Äldre ställs ofta utanför kompetensutveckling på jobbet och de har i praktiken begränsade möjligheter att utnyttja vuxen- eller arbetsmarknadsutbildningar och studiestöd. Enligt SCB är det bara någon tiondels procent i åldersgruppen 55-64 år som under ett år höjer sin formella utbildningsnivå. Den viktigaste faktorn bakom en successivt urholkad relativ kompetens kan dock vara pensionsnormerna, som medverkar till att äldre kanske inte satsar på fortbildning eftersom de förväntar sig en tidig pensionering.

Välutbildade jobbar längre

Utbildningens nivå har viss betydelse för beslutet att pensionera sig resp. att fortsätta att arbete. Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö konstaterar i sin kunskapsöversikt (se länk till höger under Läsvärt) att de flesta undersökningar pekar på att ju högre utbildning en person har, desto senare lämnar denne arbetskraften. De som har högre utbildning har i regel andra arbeten – oftast fysiskt mindre krävande och psykiskt mer stimulerande arbeten.

Anders Klevmarken visar i sin studie ”Vem som arbetar efter 65” (se länk till höger under Läsvärt) att benägenheten att jobba efter 65 år delvis bestäms av utbildning. Sannolikheten att stanna kvar i förvärvsarbete ökar med stigande utbildning. Det är särskilt slående enligt Klevmarken att de som har en forskarutbildning har en betydligt högre benägenhet att stanna i förvärvsarbete än övriga. Även i 70-årsåldern är ca 25 procent av de forskarutbildade förvärvsarbetande.

Hans Olsson har i en rapport från Pensionsmyndigheten beräknat effekterna av utbildning på utträdesåldern (se länk till höger under Läsvärt). För personer i den lägsta utbildningsnivån (enbart förgymnasial utbildning) var utträdesåldern för årskull 1939 ungefär 62 år, medan den var 63,7 år bland personer med eftergymnasial utbildning på 3 år eller längre:

·         Förgymnasial utbildning 61,7 år

·         Gymnasieutbildning kortare än 3 år 62,5 år

·         Gymnasieutbildning 3 år 62,9 år

·         Eftergymnasial utbildning kortare än 3 år 63,2 år

·         Eftergymnasial utbildning 3 år eller längre 63,5 år

·         Forskarutbildning 65,0 år

Dessa skillnader gör enligt Olsson att en viss del av ökningen i den totala förväntade utträdesåldern kan förklaras av de stora förändringar som skett i befolkningens utbildningsstruktur. Om man antar att utbildningsstrukturen hade varit konstant sedan 1990-talets början, kan man uppskatta att utträdesåldern skulle ha varit 0,4 år lägre år 2008.

Livslångt lärande

Intresset för vuxenutbildning har ökat påtagligt det senaste decenniet som följd av hög långtidsarbetslöshet bland äldre, en åldrande befolkning, strävan att motverka inkomstklyftor, ökad global konkurrens om investeringar och en växande medvetenhet om kunskapernas betydelse för sammanhållning och ekonomisk tillväxt.

OECD har sedan 2005 ett ambitiöst projekt, Thematic Review on Adult Learning, där man systematiskt jämför länders vuxenutbildning och sammanställer kunskaper och erfarenheter. OECD anser att ”aktivt åldrande” och omskolning av äldre arbetskraft kan bidra till minskad arbetslöshet och att reducera tidiga utträden från arbetslivet. I ett nytt projekt PIAAC genomför man nu bl.a. en undersökning av äldres färdigheter, liknande PISA-undersökningen för ungdomar.

EU:s Lissabon-strategi betonade också att utbildningen var för låg i stora grupper vuxna och måste höjas. I Europas nya 2020-strategi anses livslångt lärande och kompetensutveckling för alla vara avgörande. I EU:s stora ”Lifelong Learning Programme” görs ökade satsningar för vidgad vuxenutbildning.

Livslångt lärande ingår som en viktig strategi för utveckling av arbetslivet inom många av arbetsmarknadens organisationer. Det har blivit en allt viktigare del av verksamheten för landets anordnare av utbildning.

Mer än Komvux

Den traditionella vuxenutbildningen i Sverige har främst haft som syfte att ge personer med lägre skolutbildning, eller som valt fel utbildning, en ”andra chans” att skaffa sig examen på grund- eller gymnasieskola. Utbildning av vuxna sker i många former, från grundläggande utbildning inom Komvux, arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa, företagsanknuten vidareutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och till avancerad utbildning på universitet och högskolor. Enbart på Skolverket hemsida kan man räkna till sju olika typer av vuxenutbildning, som exempelvis Särvux, Yrkesvux och Lärlingsutbildningar för vuxna.

Sverige är det land i OECD som satsar mest på utbildning av vuxna. OECD uppskattar att ca 60 % av arbetskraften i Sverige deltar i någon form av vidareutbildning varje år, mot 40 % i genomsnitt för OECD-länderna. Sverige beräknas ha flest utbildningstimmar över arbetslivet inom OECD.

Vuxenutbildningens effekter

Även om vuxenutbildning funnits sedan 1968 har det intill nyligen saknats tillförlitlig forskning om effekter som bygger på att man följer individer över tiden och använder kontrollgrupper. Först under det senaste årtiondet har det kommit studier som på olika sätt mäter effekterna. Det finns flera olika sätt att mäta om utbildning är effektiv. Man kan mäta kunskapsresultat, hur produktiviteten förändras, effekter på löner och karriärer, hur arbetslösas anställningsbarhet påverkas, om tidiga utträden minskar resp. arbetslivet förlängs osv. De flesta studier av vuxenutbildning mäter hur deltagande i utbildning påverkar årliga löneinkomsterna åren efter utbildning jämfört med andra som inte har deltagit.

I en aktuell kunskapsöversikt av utbildningens arbetsmarknadseffekter av forskarna Anders Björklund, Peter Fredriksson, Jan-Eric Gustafsson och Björn Öckert refereras den första svenska studien av Komvuxs långsiktiga inverkan på inkomster av Erika Ekström. Studien tyder på att deltagande i Komvux ger en signifikant inkomstminskning för svenska män, på i genomsnitt 3,5 % jämfört med dem som inte har deltagit i Komvux. Inga effekter hittas för svenska kvinnor. Däremot visar resultaten på en positiv inkomsteffekt, cirka nio procent, för invandrarkvinnor.

Andra studier av Komvux effekter av Anders Stenberg ger enligt kunskapsöversikten delvis motsatta resultat, med högre inkomster efter Komvux, men resultaten anses enligt kunskapsöversikten svårtolkade.

Liknande studier av Kunskapslyftet ger olika resultat beroende på vilka grupper som studeras och hur jämförelserna görs. I vissa studier finner man inga effekter på deltagarnas framtida inkomster, i andra har deltagarna lägre inkomsteffekter än personer som deltagit i arbetsmarknadsutbildning.

Författarna av kunskapsöversikten anser sig dock kunna dra en del slutsatser, trots att studierna av vuxenutbildningens effekter har begränsningar i design som innebär att resultaten ska bedömas försiktigt. Vuxenutbildning för personer med svagare förutsättningar och kvinnor, ger högre avkastning. Yrkesinriktade kurser ger högre avkastning än teoretiska studier.

Forskarna Anders Stenberg, Xavier de Luna och Olle Westerlund vid Institutet för social forskning SOFI och Umeå universitet (se länk till höger under Läsvärt) har nyligen presenterat en studie om äldre 42-55 år som deltog Komvux, främst gymnasieutbildning, höjer sina årliga arbetsinkomster. Man använder longitudinella registerdata om deltagande i utbildning 1994-95 och data om arbetsinkomster m.m. 1982-2007. De finner att utbildningen i genomsnitt inte hade några effekter på inkomsterna, dock vissa positiva effekter för kvinnor. De positiva effekterna för kvinnor motsvarade dock inte utbildningskostnaderna.

De kanadensiska forskarna Benoit Dostie och Pierre Thomas Léger vid Montreals universitet har undersökt om det lönar sig att utbilda äldre genom företagsbaserad undervisning. Om äldres kunskaper och förmågor avtar med åren kan det ligga nära tillhands för företag att satsa på intern utbildning. Sådana satsningar rekommenderas av experter och även av OECD. Tidigare forskning av visat att deltagandet i företagsintern utbildning minskar med åldern. Dostie och Léger visar också att 55+ sällan får företagsbaserad utbildning. Den databas man använder, ”Workplace and Employee Survey” WES ger ganska unika möjligheter att mäta produktiviteten på arbetsplatsnivå. Studien tyder på att utbildningens effekter på produktivitet minskar kraftigt med ålder. Det kan förklara företagens ointresse att investera i äldres utbildning, tror forskarna.

Xavier de Luna och kollegor vid SOFI har också undersökt om personer som deltog i vuxenutbildning under högkonjunkturåren1986-1989 arbetade längre än andra som inte deltog. De följer registerdata för individer 42-55 år (1986) om deltagande i utbildning och årsinkomster. De finner att vuxenutbildningen inte har någon effekt på pensionstidpunkten men påpekar samtidigt att de som deltog i utbildningen under dessa år kan ha tillhört andra kategorier än de individer som kan förväntas delta under svagare konjunkturlägen.

Nicolai Kristensen vid Århus Universitet har i en registerbaserad studie av alla födda år 1936 till 1944 som var aktiva på den danska arbetsmarknaden år 2001 kommit fram till att offentligt finansierad utbildning generellt sett endast hade en begränsad effekt på tidpunkten vid vilken individerna valde att lämna arbetsmarknaden. För personer med låga kvalifikationer kan dock yrkesinriktade utbildningar bidra till ett förlängt arbetsliv. Studien tyder samtidigt på att utbildningsinsatser måste kombineras med andra reformer, t.ex. sådana som påverkar de ekonomiska drivkrafterna, för att de ska kunna ha någon påtaglig effekt på den faktiska pensionsåldern. (”Training and Retirement” 2012).

Behövs ”äldreutbildning”?

Avkastningen av investeringar i utbildning avtar med ålder. Ju äldre man blir, desto svårare blir det för den enskilde att efter utbildningen kompensera de inkomstförluster man vanligen gör under utbildningstiden. Ju kortare tid man arbetar efter utbildningen, desto svårare blir det för staten att få tillbaka kostnaderna för utbildningen genom skatter. Underhåll och uppgradering av kompetensen behövs under hela arbetslivet och sker för de flesta normalt som en del av jobbet. Tillgången till personalutbildning är dock ojämnt fördelad, studier visar att personer med hög utbildning generellt sett får ta del av mer personalutbildning än de som har låg utbildning (AES 2007). Samtidigt, ju längre arbetsliv, desto oftare kan utbildning behövas även för äldre personer, exempelvis för att byta arbetsuppgifter.

Frågan är då om ökade satsningar på ”äldreutbildning”, dvs. generösare villkor även för 50+, kan bidra till att underlätta ett längre arbetsliv. Det finns egentligen ingen forskning om effekterna av utbildning för personer 50+ eftersom få utbildar sig i den åldern. Det går således inte att med kunskapsstöd uttala sig om möjligheter och nackdelar med ”äldreutbildning”.

Med utgångspunkt från forskningen om vuxenutbildningen kan man möjligen gissa vad effekterna skulle bli. Trots bristen på evidens är det rimligt att anta att utbildning höjer äldres färdigheter. Äldre har i genomsnitt lika stor förmåga att lära som yngre, men det tar litet längre tid. Allt annat lika borde ökade kunskaper ha liknande effekter på prestationer i arbetet för äldre som för yngre, särskilt om den riktas till personer med låg utbildning.

Utbildning höjer inte bara de äldres kunskapsnivå, den kan dessutom bidra till att deras kognitiva förmåga behålls längre. Ska man tro på aktuell forskning (se blogginlägg den 23/1 2012) ger regelbunden ”mental workout” goda effekter också när man blir äldre.

Enligt Anders Björlunds och kollegors kunskapsöversikt finns det emellertid inte mycket som talar för att generellt vidgad vuxenutbildning också för 50+ skulle höja deras löneinkomster efter utbildningen. Men om arbetslivet påtagligt förlängs blir lönsamheten av utbildning bättre. Ett längre arbetsliv kan också komma att förändra sammansättningen av de äldre som deltar i utbildning, vilket kan leda till högre avkastning både för den enskilde och för samhället. Riktad yrkesinriktad utbildning, exempelvis för att byta karriär till mindre slitsamma jobb, kan tänkas ha positiva effekter. Det finns dock inte mycket som i dag pekar på att vidgad utbildning för äldre skulle leda till ett längre arbetsliv.

En rimlig bedömning är antagligen att man inte ska ha överdrivna förväntningar på att generellt ökade utbildningssatsningar för äldre är en framgångsväg till längre arbetsliv. Det kan dock vara intressant att med experiment undersöka om yrkesinriktad omskolning till mindre slitsamma jobb kan minska risken för tidiga utträden från arbetslivet. Mycket talar för att investeringar för att höja kunskaperna för yngre personer som inte fullföljt grund- och gymnasieskolan är en effektivare väg att långsiktigt förlänga arbetslivet.

Anders Björklund, Peter Fredriksson, Jan-Eric Gustafsson och Björn Öckert, IFAU: Den svenska utbildningspolitikens arbetsmarknadseffekter: vad säger forskningen?

Erika Ekström, IFAU: Inkomsteffekter av kommunal vuxenutbildning

Benoit Dostie, Pierre Thomas Léger, IZA: Firm-Sponsored Classroom Training: Is It Worth It for Older Workers

Nicolai Kristensen, IZA: Training and Retirement

AGE MANAGEMENT I FINLAND

Den här veckan har de politiska ledarna för de nordiska och baltiska länderna samt Storbritannien mötts i Stockholm. Sverige stod värd för toppmötet Northern Future Forum. Ett tema som diskuterades är behovet att få fler äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden.

Toppmötet gästades bland andra av den finske professorn Juhani Ilmarinen som är känd för det ambitiösa arbetet i Finland med att utveckla arbetssätt för att ta tillvara äldre arbetskraft och att göra det möjligt för flera att vara kvar i arbetslivet. Perspektivet kallas ofta age management eller generation management.

Så här sade professor Ilmarinen inför besöket i Stockholm: ”Andelen arbetande människor som är över 50 ökar stadigt och kommer till år 2020 att ha kommit upp i 30-33 procent av arbetskraften inom EU. Bristen på yngre arbetskraft på grund av fallande födelsetal kommer att öka behovet av att en större andel av befolkningen som är över 50 arbetar, i annat fall kommer arbetsmarknaden att lida brist på kompetens inom många sektorer. Varje generation tillför något värdefullt till samhället. Äldre som arbetar och fortsätter att utveckla sina kompetenser är värdefulla tillgångar. Ett bra samarbete över generationsgränserna kommer att harmonisera och fördela arbetsbördan och trygga ett bra liv för alla.”

Bakgrunden till arbetet med age management i Finland var att landet har en mycket ofördelaktig ålderspyramid. Efter andra världskriget föddes extremt stora barnkullar som nu står inför att lämna arbetsmarknaden. Detta uppmärksammades tidigt och i slutet av 1990-talet fick boken Ageing workers in the European Union – Status and promotion of work ability, employability and employment stort genomslag, skriven av Ilmarinen och utgiven av Finnish Institutet of Occupational Health, Ministry of Social Affairs and Health och Ministry of Labour. Boken redovisade en omfattande kartläggning av den europeiska arbetskraften och förslag på hur arbetslivet behövde anpassas utifrån en allt åldrande befolkning.
Boken har ett ambitiöst, kunskapsbaserat upplägg. Många faktorer kartlades och analyserades, till exempel den europeiska arbetskraftens åldersstruktur, försörjningskvoter, äldres arbetskraftsdeltagande och förtida utträde från arbetslivet, äldres arbetslöshet, arbetsförmåga, hälsostatus, utbildning, arbetstillfredsställelse, fysiska och psykiska arbetsmiljö, krav och möjligheter för äldre arbetskraft att påverka sin arbetstid.

Ilmarinen och hans kollegor arbetade fram modeller för att ta tillvara äldres arbetskraft och arbetsförmåga. Åtgärder behövs både på individ-, organisations- och samhällsnivå. Ledarskapet utgör en nyckelfaktor för att tillvarata äldre arbetskrafts förmågor, så kallat age management eller generation management, ett åldersmedvetet ledarskap. Ett sådant har utvecklats inom Finnish Institute of Occupational Health och där ingår utbildnings- och träningsprogram för chefspersoner på alla nivåer för att utveckla ledarskapet.

Under 1990-talet initierades flera omfattande program i Finland i syfte att förbättra hälsan, arbetsförmågan och välbefinnandet hos äldre arbetskraft. Programmen involverade Finnish Institute of Occupational Health, många forskare, finska arbetsmiljöfonden etc. Ansatsen var bred och omfattade stora delar av arbetsmarknaden och många typer av yrken. Såväl industrin som hälso- och sjukvården, såväl fysiskt tunga arbeten som administrativa yrken undersöktes. Syftet var att testa teoretiska modeller, och samla data för att göra analyser. Resultaten har illustrerats med en bild av ett hus, där olika komponenter tillsammans byggs på varandra som olika våningar och formar människors arbetsförmåga. På ett seminarium på Socialdepartementet i oktober 2011 visade Ilmarinen arbetsförmågehuset placerat i ett sammanhang i form av den omgivande världen som också påverkar om äldres arbetskraft tas tillvara. Den samhälleliga nivån är inte minst viktig, med lagstiftning, kulturella föreställningar, utbildnings-, social- och hälsopolitik. En länk till en av Ilmarinens uppsatser finns till höger under Läsvärt.

Juhani Ilmarinen har arbetat för internationella kommissioner med syfte att utreda och förbättra äldres arbetsförmåga, har konsulterats av olika länders regeringar och många företag för sitt arbete med äldre arbetskrafts arbetsförmåga. Slutsatser har dragits av de program som har gjorts i Finland och på andra ställen. Det är vår förhoppning att Juhani Ilmarinen ska medverka i Pensionsåldersutredningens arbete senare i år med en essä om vad som kan göras i Sverige för att bättre ta vara på den äldre arbetskraften.

PENSIONERINGS EFFEKTER PÅ LIVSSTILSFAKTORER

Socialstyrelsen rapporterade förra veckan att alkoholmissbruket hos den äldre delen av befolkningen har ökat kraftigt under 2000-talet. Andelen personer i åldern 60 – 79 år som vårdas med en diagnos som kan relateras till hög alkoholkonsumtion har ökat kraftigt under perioden 2000 – 2010. Ökningen uppgår till 45 procent för både män och kvinnor. Dessutom dör allt fler äldre med en diagnos som kan relateras till alkohol.

En viktig fråga för att bedöma pensioneringens välfärdseffekter är hur övergången till pension påverkar livsstilsfaktorer som i sin tur inverkar på hälsa, kognitiv förmåga och livslängd. Blir det ”fredagsmys” varje dag i veckan, kanske redan klockan 12, fler timmar i TV-soffan, eller ger den ökade fritiden positiva effekter som ökad motion, bättre kost osv.

I den Österrikiska studien som visade att förtida pensionering leder till ökad dödlighet (se blogginlägg 19/8 2011) skriver forskarna att dödsorsakerna och andra data indikerar en tydlig ökad incidens av hjärt-kärlsjukdomar, vilket kan peka på att pensioneringen medförde ogynnsamma förändringar i livsstilen.

Pensioneringen är en genomgripande livshändelse som kan antas påverka en rad beteenden. Tyvärr är våra kunskaper om pensioneringens effekter på alkoholkonsumtion begränsad. I tidiga studier har man jämfört alkoholkonsumtionen bland pensionärer och personer som jobbar, men inte funnit några större skillnader. Perreira och Sloan rapporterade en ökning av konsumtionen i en 10-års panelstudie där man jämförde pensionärer och icke-pensionärer.

I en ny studie har professor Hugo Westerlund vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms Universitet tillsammans med flera utländska forskare visat att pensioneringen medför en ökad andel med mycket hög alkoholkonsumtion runt pensionstillfället. För män sjönk sedan konsumtionen efterhand, men vissa grupper av kvinnor hade oförändrat högre konsumtion i de fem år man följde dem. Forskarna har använt den franska kohortundersökningen Gazel, som sedan 1989 följer hälsa och andra förhållanden för anställda i det statliga franska gas- och elverket EDF-GDF. Undersökningen bygger på årliga enkäter till de anställda om hälsa, livsstil m.m. En osäkerhet i studien som forskarna noterar är att resultaten bygger på självrapporterad alkoholkonsumtion, som man vet ofta underskattas. Andra faktorer som måste beaktas är att dessa offentligt anställda var ganska unga när de pensionerades, och att gruppen inte är representativ för äldre. Dessutom har Frankrike ett helt annorlunda konsumtionsmönster än t.ex. Sverige. Studien säger inte heller något om konsumtionen utvecklas annorlunda för pensionärer jämfört med andra som fortsätter att jobba.

Även studier av pensioneringens effekter på fysisk aktivitet är sällsynta. De senaste åren har det kommit omfattade bevis för att fysisk aktivitet är mycket betydelsefull för att äldre ska kunna behålla en god livskvalitet. Men populationsstudier visar tyvärr att den fysiska aktiviteten går ned linjärt med åldern.

Forskarna Ursula Berger och kollegor vid Glasgow Universitet har undersökt hur den fysiska aktiviteten ändras efter pensioneringen för 699 skottar. De fann att jobbet i genomsnitt medförde en ganska stor fysisk aktivitet men den försvann efter pensioneringen. Även om pensionärerna blev något mer aktiva under sin nya fritid kompenserades inte bortfallet i jobbrelaterad aktivitet.

I en ny kunskapsöversikt av Barnett, Ogilvie och Guell har forskarna gått igenom resultaten om pensionering och fysisk aktivitet i 24 studier, de flesta genomförda efter 2000 i USA. Trots olika metoder och undersökta grupper pekade de flesta resultat på att fritidsbaserade fysiska aktiviteter ökar efter pensioneringen men den totala aktiviteten minskar, eftersom jobbrelaterade aktiviteter inkl. förflyttning till och från arbetet, aktiviteter i jobbet osv., faller bort.

Det finns flera studier som undersöker om kosten förbättras efter pensioneringen. I en ny studie av Anni Helldán och kollegor vid Helsingfors universitet finner man att kvinnor väljer mer hälsosam mat efter pensioneringen jämfört med kvinnor som fortsätter att arbeta.

Det är svårt att dra några säkra slutsatser från dessa och andra studier eftersom de genomförts i andra länder, ofta på speciella grupper i tvärsnittsstudier och inte i longitudinella studier där man följer samma individer över tiden. Det är ofta svårt att statistiskt kontrollera för selektion, speciellt vid förtida pension som ofta hänger samman med ohälsa. Det kan också vara så att skillnaderna ökar efter pensioneringen, somliga som haft stillasittande jobb kanske ökar sin fysiska aktivitet, andra ersätter inte jobbrelaterade fysiska aktiviteter med nya. För personer med slitsamma jobb kan pensioneringen givetvis bidra till minskade risker för hälsoproblem. Pensioneringen kan påverka flera livsstilsfaktorer, som t.ex. rökning och kostvanor. Någon utförlig kunskapsöversikt har inte gjorts bl.a. för att en stor del av forskningsresultaten inom detta område besynnerligt nog är ”inlåsta” och man måste betala ganska höga avgifter för att få läsa dem, trots att forskningen oftast är statligt finansierad. Men det man kan läsa i tillgängliga studier och gratis sammanfattningar gör det dock rimligt att allmänt ställa frågan om pensioneringen i genomsnitt påverkar livsstilsfaktorer på ett sätt som bidrar till bättre hälsa och längre liv. Det är i vart fall en central fråga där det behövs både mer kunskapsöversikter och forskning. Hur ska man annars kunna diskutera pensioneringens välfärdseffekter.

Krista M Perreira, Frank A Sloan: Life events and alcohol consumption among mature adults: A longitudinal analysis

Marie Zins, Hugo Westerlund et al: Effect of Retirement on Alcohol Consumption: Longitudinal Evidence from the French Gazel Cohort Study

Ursula Berger: The impact of retirement on physical activity

I Barnett1, D Ogilviel, C Guell: Physical activity and the transition to retirement: A mixed-method systematic review

Anni Helldán, Tea Lallukka, Ossi Rahkonen and Eero Lahelma: Changes in healthy food habits after transition to old age retirement

SEMINARIUM: BORTOM 65. STRATEGIER FÖR FÖRNYADE LIVSCHANSER PÅ ARBETSMARKNADEN

Seminariet anordnas av regeringens Framtidskommission, vars övergripande uppdrag är att "identifiera de viktiga samhällsutmaningar Sverige står inför på längre sikt". Ett av de områden som Framtidskommissionen ska fokusera särskilt på är den demografiska utvecklingen. Syftet med seminariet är dels att bidra med kunskaper och perspektiv till Framtidskommissionen, dels att bidra till debatten om vilka utmaningar som den demografiska utvecklingen för med sig.

Datum: 7 februari

Tid: 08.00-09.30

Plats: Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 1, Stockholm

Se Inbjudan och program "Framtidsseminarium: Bortom 65"

Ingemar Erikssons anförande finns under fliken Presentationer ovan.