Frågan vid vilken ålder människor lämnar arbetsmarknaden och pensionerar sig och utvecklingen över tiden är centrala för utredningen. Frågorna har flera svar. Det kan avse när man i genomsnitt lämnar arbetskraften, när man tar ut ålderspension, när man tar ut allmän pension, när man huvudsakligen övergår till en försörjning genom olika slag av allmänna eller privata pensionsinkomster, när man slutar att bidra till pensionssystemet osv. Många som är 55 år och äldre lämnar exempelvis arbetsmarknaden i förtid genom avgångspensioner, avtalspensioner, förtidspensioner eller andra ersättningar. Somliga hamnar i utanförskap genom långvarig arbetslöshet eller sjukdom. Andra äldre fortsätter att arbeta även efter man har börjat ta ut sin pension. Alla mått har olika syften och svarar på olika delfrågor. För allt fler äldre sker utträdet och pensioneringen dessutom gradvis över en längre tid och det kan vara ganska godtyckligt att bestämma när en person bytt tillstånd, från förvärvsarbetande till pensionär.
Det grundläggande måttet är andelen äldre i arbetskraften resp. i sysselsättning. Det mäts i SCB:s arbetskraftsundersökningar AKU. Som sysselsatta räknas personer som under intervjuveckan utförde något arbete i minst en timme. Arbetskraften omfattar alla personer som är antingen sysselsatta eller arbetslösa. Som noterades i bloggen den 30:e augusti 2011 visar statistiken att de senaste 15 åren har personer 55 år och äldre ökat sitt deltagande i arbetsmarknaden och en ökad andel är sysselsatta.
Ett kompletterande mått är utträdesåldern som beräknas av Pensionsmyndigheten. Denna ”förväntade utträdesålder” visar vid vilken ålder i genomsnitt som årets 50-åringar, som hör till arbetskraften enligt AKU, beräknas lämna arbetsmarknaden om de får samma deltagande som äldre personer hade samma år. Utträdesåldern har ökat något under 2000-talet och var drygt 63 år 2010. Trots sämre hälsa och ett mer krävande arbetsliv arbetade äldre män betydligt längre på 1960- och 1970-talen än i dag, utträdesåldern låg då på 65-68 år.
Genomsnittlig förväntad ålder vid utträde från arbetslivet för personer som vid 50 års ålder finns i arbetskraften.
Källa: AKU, Pensionsmyndigheten
För att illustrera när man går i pension beräknar Pensionsmyndigheten ett mått för medelpensionsåldern för ålderspension. Den är i genomsnitt 64,7 år, ganska lika för män och kvinnor, och har varit ganska oförändrad sedan 1990-talet. Nära två av tre väljer fortfarande att ta ut sin pension vid den tidigare allmänna pensionsåldern 65 år. För varje ny årsgrupp har det dock blivit något vanligare att skjuta upp uttaget av pension men också allt vanligare att ta ut pensionen före 65 år.
Andel* som nybeviljats allmän pension i åldrarna 61-70 år, procent
Källa: Pensionsmyndigheten
Pensionsmyndigheten beräknar också medelpensionsåldern där man inkluderar förtidspension från 30 år respektive efter 50 år (för 2010 62,1 år resp. 63,8 år).
Siffrorna ovan avser den allmänna medelpensionsåldern. I beräkningen av medelpensionsåldern inräknas inte personer som bara har premiepension. Inte heller räknas de som har tjänstepension, avgångspension eller inkomster från privata pensionsförsäkringar. Det betyder att man överskattar den faktiska pensionsåldern, dvs. den ålder när man huvudsakligen övergår till en försörjning med någon form av pension, allmän eller privat.
Flera forskare har tidigare belyst pensioneringen med hjälp av inkomststatistik, bl.a. Gabriella Sjögren Lindquist, Eskil Wadensjö och Daniel Hallberg (se länk till höger). Resultaten från dessa data indikerar att uppemot 10 % av personer 60-64 år har tjänstepension som huvudsaklig inkomstkälla. För totalt mer än en tredjedel i denna grupp är allmän eller privat pension huvudsaklig inkomstkälla och mindre än hälften har arbetsinkomster som huvudsaklig inkomstkälla.
I nya analyser från Socialdepartementet har personer 55-70 år delats i grupper efter vilket inkomstslag som utgör hälften eller mer av den totala inkomsten. De visar att många äldre långt före 65 år huvudsakligen får sin försörjning genom tjänstepensioner eller förtidspension/sjukförsäkring. Från 61 år minskar andelen som huvudsakligen försörjs genom arbete, från 70 % till bara 47 % bland 64-åringar.
Andelen personer 55-70 år efter huvudsaklig försörjning 2009.
Källa: LISA, Socialdepartementet
Den positiva utvecklingen för sysselsättning och utträdesålder säger dock inte så mycket om de äldre faktiskt arbetar mer och längre. Siffrorna kan t.ex. delvis spegla att fler äldre är arbetslösa eller fler väljer att ta ut tidigare pension och arbeta deltid. För att följa de äldres insatser på arbetsmarknaden behöver man således studera hur antalet arbetade timmar förändras. Även detta mäts i AKU. Det finns inga aktuella bearbetningar av AKU som visar den senaste utvecklingen. Tidigare analyser av Hallberg resp. Klevmarken (se länk till höger) pekar dock på att medelarbetstiden bland personer 55 år och äldre har sjunkit under 2000-talet, förmodligen delvis en effekt av konjunkturläget.
Den bild som framträder ur de olika måtten är att alltfler äldre förefaller att ta ut pension tidigare, både allmän och privat pension, och några väljer att ta ut den senare. Det innebär att trots ökat arbetskraftsdeltagande och högre utträdesålder har personer 55 år och äldre i befolkningen inte påtagligt ökat sitt totala genomsnittliga arbete mätt i arbetade timmar.
