Ett viktigt hinder för äldre att arbeta längre kan vara om produktiviteten sjunker med åldern samtidigt som arbetskraftskostnaden fortsätter att stiga fram till pensioneringen. Produktiviteten kan minska av flera orsaker, som avtagande kognitiv och fysisk förmåga, hälsoproblem, kunskaper som inte uppgraderas i takt med högre krav i arbetslivet osv. Samtidigt har äldre ofta mer kunskaper och erfarenheter i arbetet och betraktas i regel som mer pålitliga och omdömesgilla. De har inte högre frånvaro än yngre, som ofta har barn. De drabbas mer sällan av olyckor och är mindre benägna att byta jobb. För äldre personer som förlorar sitt jobb tar det dock ofta mycket lång tid att få ett nytt jobb, vilket bl.a. brukar förklaras med gapet mellan lön och produktivitet.
De flesta arbetsgivare, och människor i allmänhet, förefaller tro på tumregeln att den genomsnittliga arbetsproduktiviteten avtar någonstans mellan 40 och 50 år. Sammanställningar av tidigare forskning tycks bekräfta denna bild. Vegard Skirbeck från Max-Planck institutet skriver i en ofta citerad litteraturöversikt att "
Individual job performance is found to decrease from around 50 years of age, which contrasts almost life-long increases in wages. Productivity reductions at older ages are particularly strong for work tasks where problem solving, learning and speed are needed, while in jobs where experience and verbal abilities are important, older individuals’ maintain a relatively high productivity level. "
De senaste årens forskning tycks dock ge grund för tvivel till dessa kategoriska slutsatser. Det är mycket komplicerat att i empiriska studier klarlägga sambanden mellan ålder och produktivitet, inte minst för att det är mycket svårt att mäta produktivitet, som varierar kraftigt mellan individer, sektorer och kan påverkas av selektionseffekter. Det faktum att äldre personer ofta arbetar i äldre industrier och företag men yngre i unga företag kan missleda resultaten. Mätningar bör helst göras på företagsnivå, eller på arbetsställen, gärna med panelansats. Sådana studier är ännu ganska ovanliga. Dessutom måste man med avancerade statistiska metoder kontrollera för skillnader i företagens sammansättning vad gäller utbildning, yrken, kön, arbetstider för olika delgrupper m.m. Brist på sådana data med god kvalitet kan medföra att resultaten snedvrids.
Forskarna Bo Malmberg, Thomas Lindh och Max Halvarsson vid Institutet för Framtidsstudier visade redan 2005 att noggranna mätningar på företagsnivå av value-added och sammansättningen av de anställda i dessa företag pekar på att produktiviteten för unga är överskattad men underskattad för äldre. De undersökte en panel av företag inom tillverknings- och gruvindustrin under perioden 1985-1996.
De nederländska forskarna Jan van Ours och Lenny Stoeldraijer har nyligen presenterat en liknande undersökning av produktiviteten i tillverkningsföretag under åren 2000-2005. De har matchat data om value-added, sysselsättning, lönekostnader m.m. för 13 941 företag med individdata om ålder, kön m.m. I likhet med flera av senare års studier finner forskarna inget stöd för ett gap mellan äldres produktivitet och lönekostnader när man tar hänsyn till olika skillnader i sammansättning m.m.
Van Ours: Value-added och arbetskraftskostnad efter åldersgrupp
Till motsatt resultat kommer belgarna Alessandra Cataldi, Stephan Kampelmann och François Rycx i en aktuell studie. Där har man undersökt hur fördelningen av anställda på olika åldersgrupper påverkar produktiviteten i företag i den belgiska privata sektorn. De använder longitudinella data där företags- och individdata kopplats för åren 1999-2006. Undersökningen pekar på att personer över 49 år har en signifikant lägre produktivitet än yngre samtidigt som timlönerna stiger med åldern.
En ny studie från de tyska forskarna Axel Börsch-Supan and Matthias Weiss kommer delvis runt många av de invändningar som gäller andra undersökningar. De mäter produktivitet som antal fel per dag under fyra år vid löpande bandet i en stor tysk lastbilsfabrik och kan relatera detta mått både till individuell ålder och arbetsgruppens genomsnittliga ålder. Rika bakgrundsdata gör att man kan korrigera för många viktiga skillnader i sammansättning. Trots att arbetet vid löpande bandet är fysiskt och psykiskt krävande kan forskarna inte finna någon minskning i produktiviteten bland äldre. På individuell nivå stiger faktiskt produktiviteten ända fram till 65 år.
Listan av senare års studier kan göras längre. Forskningsöversikterna att visar att resultaten är motstridiga och t.o.m. kontroversiella. Man kan inte heller veta om de olika resultaten beror på skillnader mellan olika länder respektive förändringar som sker över tiden i regler, institutioner, lönebildning, värderingar osv. Det förefaller dock vara en rimlig bedömning att kategoriska påståenden om äldres fallande produktivitet och gapet mellan produktivitet och arbetskraftskostnad inte har stöd i de senaste årens forskning som baseras på mycket bättre data och metoder.
