En av de förändringar som utredningen har övervägt
för att öka äldres arbetsutbud är att den som fortsätter att arbeta efter en
viss ålder skulle kunna välja att få sin ökade pensionsbehållning som en
engångsbonus eller som i dag, som en höjning av pensionsnivån resten av livet. Ekonomisk
teori säger att äldre borde värdesätta livslång pensionsutbetalning som minskar
risken att de får för litet pengar på äldre dagar. Empiriska resultat och
experiment pekar i stället på att personer ofta uppfattar en inkomst i dag som
mer värd än framtida inkomst även när den räknas om till ett nuvärde. Äldre skulle
kunna antas vilja undvika risken att förlora pensionstillgodohavanden om man
dör tidigt eller faran att pensionslöftena inte hålls. Det kan också bero på
att många inte förstår värdet av livsvarig utbetalning. En omläggning till
aktuariskt beräknad engångsutbetalning skulle kunna förstärka drivkrafterna
till fortsatt arbete utan att påverka grunderna för hur pensionstillgången
beräknas.
Amerikanska forskare vid det ansedda Michigan
Retirement Research Center har försökt undersöka hur en sådan förändring skulle
påverka utträdet från arbetslivet. De har utformat en livscykelmodell baserad
på empiriska data i vilken rationella individer beslutar om arbete, sparande
och pensionering. Den efterbildar individernas preferenser för konsumtion
respektive fritid och deras riskaversion.
Studien bygger visserligen på en teoretisk modell,
men visar tydligt att en övergång till engångsutbetalning vid fortsatt arbete
skulle öka arbetsutbudet. Effekten skulle kunna bli att äldre arbetar 1,5-2 år
längre än i dag. Såvitt känt finns inga empiriska studier som utvärderar effekterna
av sådana reformer i verkligheten.
