KAN ENGÅNGSUTBETALNING AV PENSION VID FORTSATT ARBETE HÖJA ARBETSUTBUDET

En av de förändringar som utredningen har övervägt för att öka äldres arbetsutbud är att den som fortsätter att arbeta efter en viss ålder skulle kunna välja att få sin ökade pensionsbehållning som en engångsbonus eller som i dag, som en höjning av pensionsnivån resten av livet. Ekonomisk teori säger att äldre borde värdesätta livslång pensionsutbetalning som minskar risken att de får för litet pengar på äldre dagar. Empiriska resultat och experiment pekar i stället på att personer ofta uppfattar en inkomst i dag som mer värd än framtida inkomst även när den räknas om till ett nuvärde. Äldre skulle kunna antas vilja undvika risken att förlora pensionstillgodohavanden om man dör tidigt eller faran att pensionslöftena inte hålls. Det kan också bero på att många inte förstår värdet av livsvarig utbetalning. En omläggning till aktuariskt beräknad engångsutbetalning skulle kunna förstärka drivkrafterna till fortsatt arbete utan att påverka grunderna för hur pensionstillgången beräknas.

Amerikanska forskare vid det ansedda Michigan Retirement Research Center har försökt undersöka hur en sådan förändring skulle påverka utträdet från arbetslivet. De har utformat en livscykelmodell baserad på empiriska data i vilken rationella individer beslutar om arbete, sparande och pensionering. Den efterbildar individernas preferenser för konsumtion respektive fritid och deras riskaversion.

Studien bygger visserligen på en teoretisk modell, men visar tydligt att en övergång till engångsutbetalning vid fortsatt arbete skulle öka arbetsutbudet. Effekten skulle kunna bli att äldre arbetar 1,5-2 år längre än i dag. Såvitt känt finns inga empiriska studier som utvärderar effekterna av sådana reformer i verkligheten.

Jingjing Chai, Raimond Maurer, Olivia S. Mitchell, Ralph Rogalla (MRRC): Exchanging Delayed Social Security Benefits for Lump Sums: Could This Incentivize Longer Work Careers?

OFRIVILLIG PENSIONERING

Det mesta av debatten och forskningen om pensionering utgår från att pensionsbeslutet är frivilligt och bygger på den enskildes bedömning av löner, pensioner, förmögenhet, hälsoförhållanden m.m. I många länder diskuteras emellertid numera i vilken grad det förekommer tvångspensionering eller ofrivillig pensionering som beror av anställnings- och pensionsavtal, attityder bland arbetsgivare, svag efterfrågan på äldre arbetskraft osv. Inte minst i USA finns det forskare som jämställer ofrivillig pensionering med arbetslöshet, både vad gäller hur utträdet uppstår och vilka effekterna blir för den enskilde. Det finns t.o.m. forskning som pekar på att pensionering leder till positiva effekter på livskvaliteten endast om pensioneringen uppfattas som frivillig.

En stor undersökning av pensionärer i 19 industriländer visade att mer än hälften av alla pensionärer i bl.a. Tyskland och Portugal uppgav att man inte gick i pension frivilligt. Det gäller även i flera länder i östra Europa – och i Sverige. I Sverige uppgav mer än en tredjedel att pensioneringen var ofrivillig. Låga andelar redovisas för bl.a. USA, Danmark och Norge.

Undersökningen baserades på data från ISSP 1997 där personer i åldern 45-64 år fick besvara samma frågor i ett stort internationellt forskningssamarbete. Som pensionerad räknas den som inte arbetar och som uppger sig vara pensionerad. Dessa fick också ange om pensioneringen var frivillig eller ofrivillig.

Ofrivillig pensionering var vanlig i länder med hög arbetslöshet och där man har en stark anställningstrygghet. Generösa socialförsäkringar gör det enklare för arbetsgivarna att anpassa arbetskraften till den ekonomiska utvecklingen.

Andra studier i USA pekar på att ca 30 procent av pensionärerna uppfattar att pensionsbeslutet var ofrivilligt. Orsakerna anges ofta vara nedsatt arbetsförmåga eller arbetslöshet.

Mikael Nordenmark och Mikael Stattin har undersökt hur äldres välmående påverkas av pensionering. Deras resultat pekar på att ofrivillig pensionering har en starkt negativ effekt på mäns tillfredställelse efter pensioneringen.

Många utländska studier av ofrivillig pensionering handlar om förtidspensionering, ofta delvis beroende av nedsatt arbetsförmåga. Det finns såvitt känt inga systematiska undersökningar som visar hur vanligt det är att övergången till ålderspension i Sverige uppfattas som ofrivillig, exempelvis på grund av nedsatt arbetsförmåga, avtal om anställning och tjänstepension, negativa attityder osv.

Vad som är frivilligt respektive ofrivillig är dock svårt att veta, arbetstagaren och arbetsgivaren kan ha en olika syn. Det finns dock en rad indikationer på att ofrivillig ålderspensionering kan vara ganska vanlig och att den kanske ökar. En undersökning från AMF visar att andelen pensionärer som hade velat jobba längre har ökat de senaste åren till 19 procent i dag mot 16 procent 2010. I den enkät som Pensionsmyndigheten genomfört i samarbete med utredningen framgår att av ålderspensionärerna 61-70 år som inte arbetar skulle en femtedel egentligen vilja arbeta. Andelen som önskar gå i pension senare än 65 års ålder har fördubblats på tio år. Ca 25-40 procent av pensionärerna säger att de gärna skulle ha arbetat längre om attityderna mot äldre var mindre negativa. Seniorbarometern som genomförs av Skandia visar att 310 000 svenskar planerar att pensionera sig de närmsta fem åren. Men nära 70 000 av dem gör det mot sin vilja. Två nya undersökningar från Linneuniversitetet respektive IFAU pekar på att åldersdiskriminering kan vara ganska utbredd.

Även den faktiska utvecklingen av de äldres sysselsättning pekar på att äldre i växande omfattning inte kan fortsätta att arbeta i den omfattning de egentligen önskar. Allt fler äldre är i dag friska och välutbildade och skulle gärna arbeta längre. Trots vissa positiva tendenser har sysselsättningen bland 65+ inte ökat alls sedan 2005 räknat i heltidsekvivalenter. Den svenska sysselsättningsgraden närmast före 65 års ålder är praktiskt taget högst i världen, men den är låg efter 65 års ålder. Dessa olika data tyder på att det finns avsevärda hinder för ett längre arbetsliv.

David Dorn, Alfonso Sousa-Poza, IZA (2007): Voluntary’ and ‘Involuntary’ Early Retirement: An International Analysis

Marie-Eve Lachance, Jason S. Seligman (2009): Involuntary Retirements: Prevalence, Causes, and Impacts

Mikael Nordenmark och Mikael Stattin: Psychosocial wellbeing and reasons for retirement in Sweden. Ageing and Society 2009

ÅLDRANDE OCH PRODUKTIVITET

Modern forskning tyder på att den gamla tumregeln att den genomsnittliga arbetsproduktiviteten avtar någonstans mellan 40 och 50 år är just, gammal. Senare års forskning och erfarenheter från företag som använder äldre arbetskraft pekar på att äldre ofta bevarar sin produktivitet långt upp i åldern.

Nu kommer nya bevis från oväntat håll. Det har länge varit en tumregel att de flesta artiklar i ekonomi som publiceras i de främsta tidskrifterna kommer från yngre forskare. Harvey Lehman skrev en banbrytande bok 1953 som visade att viktiga vetenskapliga bidrag i matematik och i matematiktäta ämnen når sin peak tidigt i karriären.

Nu har ekonomen Daniel S. Hamermesh undersökt hur åldersfördelningen i publicerade toppartiklar i ekonomi har utvecklats sedan 1960-talet. Han visar att en stor förändring har inträffat sedan 1990-talet. År 1993 var hälften av alla artiklar skrivna av personer under 35 och 90 % var under 50 år. I dag är det bara en tredjedel som skrivits av forskare under 35 år.

Hamermesh misstänker att orsaken är en teknologisk inbromsning inträffat i utvecklingen av ekonomiämnet. Utbildningen av ledande forskare i dag skiljer sig inte så mycket från den utbildning man fick på 60-talet. Men tidigare generationer fick en helt annorlunda utbildning som väsentligen saknade dagens inslag av matematik. Unga har inte längre samma fördel av att äga överlägsna kunskaper.

Daniel S. Hamermesh, VOX EU: Ageing and productivity: Economists and others

(Hat tip: Thomas Eisensee)

ESSÄER OCH RAPPORTER OM PENSIONSÅLDER OCH LÄNGRE ARBETSLIV

Den 6 mars presenterades ett antal essäer och kompletterande underlagsrapporter om pensionsåldern och ett längre arbetsliv vid ett seminarium. Rapporterna inriktas på idéutveckling och problematiserar och resonerar kring frågorna vilka är de viktigaste hindren för ett längre arbetsliv och hur våra regler och institutioner kan förändras för att bättre kunna anpassas till de äldres växande möjligheter och intresse att vara aktiva.

Några av rapporterna finns för nedladdning i spalten till höger.

Anders Forslund och Oskar Nordström Skans ställer frågan om det är möjligt att pensionera bort ungdomsarbetslösheten, eller någon arbetslöshet. Varken ekonomisk teori eller empiri ger något stöd för den vanligt förekommande uppfattningen att äldre tränger ut yngre från arbetsmarknaden. Uppfattningen vilar på villfarelsen om en fast mängd arbete i en ekonomi. I själva verket förhåller det sig så att ju fler som arbetar desto större blir inkomsterna, och desto högre blir efterfrågan på företagens produkter och därmed deras efterfrågan på arbetskraft. Mängden arbetstillfällen bestäms i huvudsak av hur många som kan och vill arbeta. Ökade pensionsavgångar kan då i stället leda till att mängden arbete som blir utfört minskar. Anders Forslund är biträdande chef och professor vid IFAU och Oskar Nordström Skans är docent IFAU och var projektledare för senaste Långtidsutredningen.

Gunnar Wetterberg konstaterar i sin essä ”Åldern sitter i huvudet” att i den politiska debatten reduceras frågan om statens styrmedel ofta till lagar, skatter och bidrag. I många fall handlar det emellertid om att påverka människors beteenden.  Hur kan man påverka detta ”vad vi själva vill”? I analyserna av pensionsåldern och utträdet ur arbetslivet är det en nyckelfråga. Essän granskas olika föreställningar, beteenden och värderingar som har betydelse för när människor väljer att lämna arbetslivet. Några kan man påverka genom åtgärder, andra genom att resonera och förklara, i hopp om att fler då ska fundera igenom hur de ska bete sig. Gunnar Wetterberg är samhällspolitisk chef på Saco, historiker och debattör.

Gabriella Sjögren Lindquist har i sin ”Forskningsöversikt om förändringar av pensionsåldern och effekter på arbetsutbud och pensionering” gått igenom olika undersökningar av reformer i Australien, Norge, Portugal, Schweiz, USA och Österrike. Utvärderingarna pekar på att den genomsnittliga åldern för uttaget av ålderspension respektive andelen som stannar i arbetskraften höjs med 20-50 procent av pensionsåldershöjningen. Erfarenheterna visar också att en viss överströmning till andra socialförsäkringar kan inträffa. Gabriella Sjögren Lindquist är docent och stf. föreståndare vid Institutet för social forskning.

Anna Hedborg och Ola Pettersson tar i sin essä ”Arbetslinjen efter 65” upp frågor om hur parterna på arbetsmarknaden kan medverka till ett längre arbetsliv och vilka krav som bör ställas på politiken. Parterna behöver bl.a. anpassa omställnings- och tjänstepensionsavtal till ett längre arbetsliv och ompröva sin inställning till den äldre arbetskraften. Politiken behöver anpassa sjukersättning, sjukförsäkring m.fl. system till en höjd pensionsålder och utforma en arbetsmarknads- och utbildningspolitik som uppmuntrar till omställning. Anna Hedborg är bl.a. tidigare statsråd och generaldirektör, även rådgivare till utredningen, och Ola Pettersson är chefsekonom på LO.

Michael Thålin undersöker arbetskarriärer och utträde från arbetsmarknaden med hjälp av Levnadsnivåundersökningarna. Det handlar om hur problem i arbetsmiljön efterhand leder till tidiga utträden från arbetsmarknaden.  Preliminära resultat visar att utträden har ett starkt samband med hälsoproblem, ett samband som tycks ha förstärkts efter år 2000. Givet graden av ohälsa ser dock sambandet mellan upplevda arbetsmiljöproblem och tidiga utträden från arbetslivet ut att vara svagt. Michael Thålin är professor vid Institutet för social forskning, SOFI.

Juhani Ilmarinen skriver i sin essä ”Essay on longer working life” att chefer och arbetsledare är centrala i att åstadkomma det åldersmedvetna arbetsliv som leder till att fler arbetar längre. Han menar att en sådan kompetens kommer att bli en konkurrensfördel på framtidens arbetsmarknad. Företagshälsovården borde också utveckla kompetens i ”Age management” för att kunna påverka att arbetsplatserna blir åldersanpassade. Man bör arbeta med att utveckla ett åldersmedvetet arbetsförmågebegrepp. Juhani Ilmarinen är professor, tidigare bl.a. chef för enheten för arbetsfysiologi, Arbetshälsoinstitutet i Finland, och konsult om age-management.

Utredningen har beställt två ytterligare rapporter som kommer att presenteras efterhand.

Analytiker på social- och finansdepartementet undersöker hur sociala skillnader i dödlighet kan påverka pensionssystemet egenskaper.

Gabriella Sjögren Lindquist ska sammanfatta frågeställningar och kunskaper kring äldres deltidsarbete och delpensioner samt diskutera under vilka förutsättningar ökad rätt till deltid, med eller utan ekonomiska stimulanser, kan vara en effektiv metod att öka antalet arbetade timmar bland den äldre arbetskraften.