Pensionsåldern har avskaffats i inkomstpensionen och ersatts med en rörlig pensionsålder från 61 år. Pensionssystemet är utformat så att man måste jobba längre för att behålla en rimlig pensionsnivå när medellivslängden ökar. De ekonomiska incitamenten att fortsätta att arbeta är generösa. Mycket ambitiösa insatser genomförs för att informera om att man behöver arbeta längre när vi lever längre.
Utredningens analyser i delbetänkandet visar dock att det fortfarande finns en de facto normal pensionsålder på 65 år som för de flesta äldre i praktiken styr besluten att sluta arbeta och ta ut pension. Åtta av tio äldre tar ut sin allmänna pension före eller vid 65 års ålder. Få äldre fortsätter att arbeta efter 65 år. Räknar man heltidsekvivalenter har arbetsutbudet i gruppen 65-74 år inte ökat sedan 2005. Detta trots att äldre blir allt friskare, smartare och mer välutbildade.
I en ny analys av Hans Olsson redovisas att Sveriges utträdesålder (drygt 63 år) fortfarande är nästan högst i Europa, men lägre än i utomeuropeiska OECD-länder. Utträdesåldern har stigit en del under årens lopp, fast i lägre takt än i ett flertal andra länder. En viktig iakttagelse är att den svenska sysselsättningsgraden närmast före 65 års ålder är praktiskt taget högst i världen, men att den är låg efter 65 års ålder. Detta tyder på att föreställningen om 65 år som den normala pensionsåldern är fastare etablerad här i Sverige än i andra länder, trots åtskilliga reformer i syfte att stimulera till ett längre arbetsliv.
Hans Olsson, Pensionsmyndigheten (2012): Utträdesåldern från arbetslivet: ett internationellt perspektiv
