NYA ESSÄER OCH RAPPORTER OM LÄNGRE ARBETSLIV

Som aviserades i analysbetänkandet SOU 2012:28 har utredningen beställt ett antal essäer och kompletterande underlagsrapporter inför förslagsbetänkande våren 2013. Essäerna inriktas på idéutveckling och ska problematisera och resonera kring frågorna vilka är de viktigaste hindren för ett längre arbetsliv och hur våra regler och institutioner kan förändras för att bättre kunna anpassas till de äldres växande möjligheter och intresse att vara aktiva. Syftet är att genom idéutveckling stimulera och bredda den allmänna debatten om längre arbetsliv för äldre. De kompletterande underlagsrapporterna undersöker frågeställningar som utredningen inte hann belysa i delbetänkandet.

Essäerna och rapporterna kommer att efterhand de blir klara presenteras på seminarier och publiceras i utredningens skriftserie, på bloggen och hemsidan. Författarna står för innehåll och slutsatser i rapporterna. Följande essäer och rapporter planeras, titlar m.m. är preliminära.

Gunnar Wetterberg: Åldern sitter i huvudet. I den politiska debatten reduceras frågan om statens styrmedel ofta till lagar, skatter och bidrag. I många fall handlar det emellertid om att påverka människors beteenden.  Hur kan man påverka detta ”vad vi själva vill”? I analyserna av pensionsåldern och utträdet ur arbetslivet är det en nyckelfråga. Essän kommer att handla om föreställningar, beteenden och värderingar som har betydelse för när människor väljer att lämna arbetslivet. Några kan man påverka genom åtgärder, andra genom att resonera och förklara, i hopp om att fler då ska fundera igenom hur de ska bete sig. Gunnar Wetterberg är samhällspolitisk chef på SACO, historiker och debattör.

Juhani Ilmarinen: Hur kan äldres förmågor bättre tas tillvara i Sverige. I Finland har man längre forskat om äldre och arbetslivet och resultaten har lagts till grund för såväl offentliga insatser som rådgivning till arbetsgivare m.fl. Age-management är ett samlande begrepp för hur arbetslivet bättre kan anpassas till den äldre arbetskraften.  I essän sammanfattas kunskapsläget från finsk och annan forskning om äldre och arbetslivet. Därefter skisseras med utgångspunkt i de finska erfarenheterna och företagsrådgivningen ett program för hur svenska regler och institutioner kan förändras för att minska de hinder som finns för ett längre arbetsliv. Juhani Ilmarinen är professor, tidigare bl.a. chef för enheten för arbetsfysiologi, Arbetshälsoinstitutet i Finland, och konsult om age-management.

Oskar Nordström Skans och Anders Forslund: Stoppar proppen Orvar ungas chanser och utvecklingen. Proppen Orvar som sitter i hålet och stoppar all utveckling har blivit sinnebilden för att äldre bromsar de ungas möjligheter på arbetsmarknaden och en positiv samhällsutveckling. Det finns en cementerad föreställning att äldre bör ge plats till ungdomarna bl.a. för att minska arbetslösheten och för att gynna utvecklingen. Även i övrigt bildade personer tycks leva i den tron. Essän kommer resonera kring problembilden och föreställningarna, gå igenom teorin för hur arbetsmarknaden fungerar och redovisa forskningsresultat om hur ett ökat arbetsutbud gynnar alla, både dem som har jobb och andra som står utanför. Oskar Nordström Skans är docent IFAU och var projektledare för senaste Långtidsutredningen, Anders Forslund är biträdande chef och professor vid IFAU.

Anna Hedborg m.fl.: Hur kan parterna medverka till ett längre arbetsliv. Sedan årtionden har parterna utvecklat avtalen för tjänstepensioner för att förbättra villkoren vid pensionering. Parterna har också ansvaret för avtal som styr tillämpningen lagar om arbetsmiljö, anställningsskydd och arbetstider m.m. Essän ska diskutera frågan om och i så fal hur parterna kan bidra till att minska de hinder som finns för äldre att arbeta fram till 65 år eller längre, under mer flexibla villkor anpassade till sina förutsättningar. Hur kan förebyggande insatser och rehabilitering ges en ökad prioritering i parternas samverkan. Anna Hedborg är bl.a. tidigare statsråd och generaldirektör, även rådgivare till utredningen, och Ola Pettersson är chefsekonom på LO.

Deltid och längre arbetsliv. I diskussionerna med parterna och olika experter och i enkäter till äldre framhålls ofta att bättre möjligheter till deltid kan öka intresset att arbeta längre bland äldre. Deltidslösningar berörs i direktivet och kan bli en kärnfråga i diskussionerna om angelägna förslag. Samtidigt visar utvärderingar av delpensionssystem att det är oklart om systemen bidrar till att öka antalet arbetade timmar i ekonomin och att kostnaderna till största delen kan vara en subvention till annars obetald fritid. Essän ska sammanfatta frågeställningar och kunskaper kring äldres deltidsarbete och delpensioner samt diskutera under vilka förutsättningar ökad rätt till deltid, med eller utan ekonomiska stimulanser, kan vara en effektiv metod att öka antalet arbetade timmar bland den äldre arbetskraften. Diskussioner förs med tänkbara författare.

Michael Thålin: Arbetskarriärer och utträde från arbetsmarknaden. En huvudfråga för utredningen är hur problem i arbetsmiljön efterhand leder till förtida utträde från arbetsmarknaden. Levnadsnivåundersökningarna har bekräftat den bild som framkommit i Arbetsmiljöverkets statistik och ULF-undersökningarna av en ökad andel löntagare med stressfyllt arbete och med minskad eget inflytande. Ökningen är särskilt tydlig bland kvinnodominerande yrken i välfärdssektorn. I studien ska forskarna empiriskt försöka beskriva sambanden mellan arbetsförhållanden och förtida utträde. Micheael Thålin är professor vid Institutet för social forskning, SOFI.

Pensionssystemet och sociala skillnader i dödlighet. Det finns bland forskarna en ganska bred enighet om att de relativa skillnaderna i dödlighet mellan socioekonomiska grupper har ökat sedan 1980-talet. En fortsatt utveckling, där allt längre arbetsliv är en förutsättning för tillräckliga pensionsnivåer, kan då leda till ett mindre utjämnande pensionssystem och ökade inkomstklyftor. Friska och välutbildade kan arbeta vidare och skjuta upp pensioneringen, och få mycket bättre pensioner genom uppräkning av pensionstillgångarna, lägre delningstal och högre arvsvinster. Personer med lägre utbildning har sämre arbetsförhållanden och lägre löner, de lämnar arbetslivet tidigt och har kortare medellivslängd. Andra egenskaper i pensionssystemet kan dock motverka dessa tendenser, som t.ex. garantipensioner och avgifter som betalas över taket. I denna underlagsrapport ska analyseras hur skillnader i medellivslängd och andra förändringar kan påverka det allmänna pensionssystemets omfördelning. Diskussioner förs med tänkbara författare.

Gabriella Sjögren Lindquist: Kunskapsöversikt av effekter av höjd pensionsålder. Några länder har under senare år höjt den normala pensionsåldern för alla, något fler länder har höjt pensionsåldern för kvinnor. Bilden i medier och reportage är att dessa höjningar ofta leder till betydande och snabba effekter på de äldres arbetsutbud och pensionsbeslut. Det förefaller dock ännu finnas relativt få studier som på ett kvalificerat sätt mäter effekterna. Åtskilliga faktorer kan påverka de äldres arbetsutbud förutom pensionsregler, som t.ex. den allmänna konjunkturutvecklingen. Det kan vara svårt att isolera effekterna av regeländringar. Kunskapsöversikten ska belysa arbetsutbudseffekter i första hand av senare års internationella pensionsreformer. Gabriella Sjögren Lindquist är docent och stf. föreståndare vid Institutet för social forskning.

RÖKER MAN MER SOM PENSIONÄR

Vid olika presentationer av utredningens delbetänkande uppstår ofta livliga diskussioner om pensioneringen i sig höjer eller sänker livskvaliteten. De flesta väntar sig ett bättre liv efter pensioneringen, några är dock mer tveksamma. Alla blir dock förvånade över hur litet forskning det finns i denna fråga, särskilt på svenska förhållanden.

En särskilt viktig fråga är hur olika livsstilsfaktorer påverkas när man lämnar arbetslivet. Det finns relativt omfattande forskning som visar att personer som förlorar sina jobb och blir arbetslösa en längre tid ofta försämrar sin livsstil vad gäller exempelvis alkoholkonsumtion, rökning, fysisk aktivitet osv. Det finns dock ännu få studier med hög kvalitet som undersöker vilka effekter som utträdet från arbetslivet har för äldre.

I en ny rapport från universitetet i Iowa har forskaren Padmaja Ayyagari studerat om man röker mer efter pensioneringen. Dagens omfattande rökförbud på arbetsplatser och offentliga utrymmen verkar rimligen återhållande på rökningen när man arbetar. Kamratpåverkan från alla som inte röker kan få liknande effekt. Å andra sidan kan stressiga arbeten öka benägenheten att röka. Som pensionär blir inkomsterna vanligen lägre vilket kan minska tobaksmissbruket.

Sambandet mellan rökning och pensionering är enligt Ayyagari svårt att undersöka eftersom rökning påverkar hälsan och därmed tidpunkten för pensionering. I studien har man använt den amerikanska databasen Health and Retirement Study (HRS) och motsvarande databas från forskningsinstitutet RAND för att mäta hur rökningen påverkas av pensioneringen. Ayyagari använder den successiva höjningen av pensionsåldern i USA och olika uppgifter om kön, utbildningsnivå, civilstånd, arbetstid före pensionering, yrke m.fl. variabler för att med hjälp av sofistikerade ekonometriska metoder försöka isolera ett orsakssamband.

Resultaten visar att pensioneringen leder till en ökning av tobaksmissbruket, både andelen som röker och antalet rökta cigaretter. Det finns dock skillnader mellan olika yrken, kön m.fl. faktorer. Padmaja Ayyagari påminner om att fortsatt eller ökat tobaksmissbruk efter 65 år påtagligt kan förkorta livet men också öka sjukvårdskonsumtionen.

Det är ännu för tidigt att dra säkra slutsatser om tobaksmissbruk och pensionering. Det behövs fler undersökningar som kan bekräfta dessa resultat. Denna studie indikerar dock att en höjd pensionsålder skulle kunna både bidra till bättre hälsa bland äldre, längre liv och dessutom kanske till lägre utgifter för hälso- och sjukvården.

Padmaja Ayyagari, University of Iowa: The Impact of Retirement on Smoking Behavior

OECD: LÅNGSAMMARE TILLVÄXT MED ÅLDRANDE BEFOLKNINGAR

Flera forskningsrapporter under senare år har varnat för att när befolkningarna i världen åldras så kommer den ekonomiska tillväxttakten att bli långsammare. Nu har OECD publicerat en studie med liknande slutsats. Rapporten har författats av den svenske ekonomen Åsa Johansson och kollegor vid OECD och innehåller en global framskrivning av befolkning och ekonomi till 2060. Man har använt en helt ny modell för simuleringarna. Även om utbildningsnivån successivt kommer att höjas i många länder motverkas det av en åldrande arbetskraft och en ökad andel äldre som inte arbetar. Utan strukturella reformer sjunker arbetskraften i andel av befolkningen i allt fler länder. I de rika länderna kan arbetskraftsdeltagandet komma att sjunka med i genomsnitt fem procentenheter.

Befolkningens åldrande kommer att gå mycket fort i vissa länder, särskilt i Kina. Där kommer försörjningskvoten (antalet i åldern 65 år och äldre i förhållande till antalet 16-64 år) öka från 11 till 39 per 100 till 2045. Kinas nuvarande mycket höga tillväxttakt beräknas därför att falla dramatiskt till blygsamma nivåer från ca 2030.

Åldrandet i världen kommer att sätta press på allt fler länder att höja pensionsåldern, menar författarna. För att få rimliga resultat har OECD därför redan i baskalkylen antagit att pensionsåldern justeras i alla länder genom en index så att andelen arbetade år av medellivslängden hålls konstant. Genom detta får man dock endast en i stort sett oförändrad andel i arbetskraften.

Åsa Johansson påminner i en intervju i New York Times om det faktum många ännu i dag inte begriper: “The active share of the population has to finance the old population”.

OECD: Looking to 2060: Long-term global growth prospects

PÅVERKAR EKONOMISKA INCITAMENT SYSSELSÄTTNING OCH PENSIONERING

En fråga som ständigt återkommer är om man kan påverka de äldres sysselsättning och beslut om pensionering med ekonomiska incitament. Den handlar om den absoluta och relativa betydelsen av nuvarande inkomst respektive framtida pension för de äldres arbetsutbud. Det största intresset och de flesta studier har handlat om huruvida regeländringar som medför högre eller lägre framtida pensionsinkomst, oftast mätt som pensionsförmögenheten, påverkar tidpunkten för pensioneringen. Utredningen konstaterar i delbetänkandet att de flesta forskare och experter är ganska eniga om att resultaten är delvis motstridiga och beroende av hur analyserna görs. Flera mikroekonomiska studier och undersökningar baserade på kvasinaturliga experiment, t.ex. att olika pensionsregler har gällt personer med i övrig liknande förhållanden, pekar på att ekonomiska incitament som förändrar de framtida pensionsinkomsterna spelar en begränsad roll för när man går i pension.

I en ny studie av Christian N. Brinch, Erik Hernæs och Zhiyang Jia vid den norska statistikmyndigheten har forskarna kunnat jämföra effekterna av regeländringar som påverkar nuvarande inkomst med ändringar som påverkar pensionsförmögenheten. Man skriver i sin forskningsöversikt att framtida inkomst tycks värderas mindre än nuvarande, även för pensionärer. Forskarna har utnyttjat två förändringar i det norska pensionssystemet och jämfört arbetsutbudet före och efter reformerna för olika kohorter. Den första reformen är slopandet av regler om att pensionen sätts ned med 40 % av intjänad arbetsinkomst upp till en viss nivå, den andra är införande av rätten att tjäna in pensionsrätter fram till 70 år. Båda förändringarna ger ökat ekonomiskt utbyte av att fortsätta att arbeta och bruttoeffekten på pensionssystemet var ungefär lika stora. Studien baseras på administrativa data från norska SCB som bl.a. innehåller uppgifter som ålder, kön, utbildning, pensioneringsår och arbetsinkomster.

Forskarna finner för män i åldern 67 år en starkt och signifikant effekt av den slopade reduktionen av pensionen mot arbetsinkomst, reformen medförde en kraftig ökning av arbetsinkomsterna. De kan dock inte finna någon effekt av ökad möjlighet att tjäna in pensionsrätter till 70. Reformerna är budgetmässigt omfattande och ungefär lika stora. Förklaringen till de olika resultaten kan vara att äldre föredrar nuvarande inkomst eller nedvärderar eller misstror framtida inkomst. Forskarna bedömer dock att den troligaste förklaringen är att den slopade inkomstprövningen av pensionen är mer transparent medan förändringen av intjänandet är svårare eller omöjlig att förstå för de flesta äldre. Svåröverblickbara intjänanderegler finns i de flesta pensionssystem, vilket kan bidra till att äldre tar ut pensionen tidigt, man väljer hellre kontanter i dag än svårförståeliga fördelar i framtiden.

I en annan ny och närliggande studie har Lisa Laun vid IFAU undersökt om förhöjda jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för äldre ökar sysselsättningen. Skattelättnaderna gäller för arbetstagare som har fyllt 65 år vid skatteårets ingång. I analysen jämförs arbetsmarknadsutfall mellan personer som fyllde 65 år strax före eller strax efter årsskiftet då reformen infördes 2007. Resultaten tyder på att de riktade skattelättnaderna ökade sysselsättningen under året närmast efter 65-årsdagen med 1,5 procentenheter bland äldre som hade en beskattningsbar arbetsinkomst åtminstone något av åren tre till fem år tidigare.

Fler och fler amerikaner arbetar efter 65 år, bl.a. som en följd av att pensionsåldern höjs successivt i USA. Det visar bl.a. arbetsmarknadsstatistiken som nyligen redovisats av Wall Street Journal. Under den senaste krisen har sysselsättningen bland 65+ ökat påtagligt medan den minskat för yngre.

Svenska AKU-siffror som utredningen redovisat pekar också på en ökning av andelen sysselsatta i gruppen 65-74 år, från 9 % 1995 till 12 % 2010. Samtidigt har medelarbetstiden i denna grupp fallit tillbaka de senaste åren (se kapitel 10 i delbetänkandet).

Frågan är därför om arbetskraftsdeltagandet i procent av befolkningen verkligen har ökat bland personer 65+. Ett sätt att mäta detta är att beräkna heltidsekvivalenter. En ny sådan kalkyl från Hans Olsson på Pensionsmyndigheten pekar på att räknat i heltidsekvivalenter har arbetskraftsdeltagandet inte förändrats nämnvärt sedan 2005 för personer 65 år och äldre. För åldersgruppen 60-64 år har dock arbetskraftsdeltagandet ökat.

Arbetskraftsdeltagande i procent av befolkningen, heltidsekvivalenter

En fråga som inställer sig från dessa och andra forskningsresultat och arbetsmarknadsstatistiken är om förhoppningarna att det nya pensionssystemets förbättrade ekonomiska incitament kommer att vara tillräckliga för att påverka äldre att arbeta längre. De nya beräkningarna av helårsekvivalenter tyder på att senare års kohorter fortsätter att pensionera sig och kraftigt minska sitt arbetsutbud vid 65 år eller tidigare, trots att de till stor del får sin pension enligt de nya reglerna. Trots informationsinsatser väljer få äldre att arbeta lägre i någon större omfattning. Normerna om pensionsåldern tycks dominera andra effekter som exempelvis av ekonomiska incitament. Ska man påverka pensionsbeteendet så att framtida pensionsnivåer blir rimliga och försörjningsbördan inte orimlig kanske det är viktigast att påverka 65-årsnormen respektive att förstärka det kortsiktiga ekonomiska utbytet av att fortsätta att arbeta.

Christian N. Brinch, Erik Hernæs, Zhiyang Jia, Statistics Norway: Labor supply on the eve of retirement. Disparate effects of immediate and postponed rewards to working.

Lisa Laun, IFAU: Om förhöjt jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för äldre