En avgörande fråga är hur mycket höjda åldersgränser i pensionssystemet kan bidra till en ökad sysselsättning bland äldre, en höjning av utträdesåldern från arbetsmarknaden resp. en höjd faktisk pensionsålder. Det finns många studier som har visat att sänkt pensionsålder snabbt leder till en minskad sysselsättning. Det är dock få länder som faktiskt har höjt pensionsåldern så att man kan jämföra utträdet före och efter reformen.
I USA beslutade kongressen redan 1983 att stegvis höja den normala pensionsåldern från 65 år till 67 år. För kohorter födda 1938 och senare höjs pensionsåldern med två månader per år. De första kohorterna som berördes av de nya reglerna nådde den tidigaste möjliga åldern att ta ut pension år 2000. På senare år har man således kunnat forska om hur åldersgränser påverkar pensioneringen i USA.
Forskaren Giovanni Mastrobuoni vid universitet i Princeton publicerade 2009 den första uppföljningen där han jämförde arbetsmarknadsbeteendet i åldersgrupperna före 1938 som inte berördes av reformen med de yngre kohorterna som fick successivt höjd pensionsålder. Han använde data om den genomsnittliga utträdesåldern (average retirement age) från den månatliga arbetskraftsundersökningen ”Current Population Survey” från 1989 till 2006.
Mastrobuoni skriver att man skulle kunna vänta sig att framåtblickande arbetstagare som redan 1983 fick kännedom om reformen skulle anpassa sin konsumtion över livet, varför reformen borde ha små effekter. Först 1995 började dock de ansvariga myndigheterna att skicka ut information till äldre om förändringen.
Resultaten pekar på att de äldre reagerade mycket kraftigt på den höjda pensionsåldern. Beräkningarna tyder på att utträdesåldern höjdes med hälften av höjningen av pensionsåldern, dvs. när pensionsåldern varje år höjdes två månader så arbetade de äldre i genomsnitt en månad längre. Effekten var i stort sett lika för kvinnor och män och för olika socio-ekonomiska grupper Resultaten är i linje med vad man kan vänta eftersom den höjda pensionsåldern sänker värdet på den sammanlagda framtida pensionsinkomsten. Dessa effekter är dessutom kraftigare än vad man tidigare antagit från simuleringar av hur människors beteenden kan väntas påverkas av ändrade regler. Flera andra forskare har senare kommit till likande resultat om effekterna av höjningen av pensionsåldern i USA. Erik Glans vid Uppsala universitet har visat att den svenska pensionsreformen kan väntas bidra till senarelagd pension, särskilt bland offentliganställda (se länk till höger under läsvärt).
Frågan är då om höjd pensionsålder leder till en jämnare fördelning av utträdesåldern, dvs. att fler slutar att arbeta tidigt och fler fortsätter. Innebär en förändrad pensionsålder att flera väljer att utgå ifrån egna preferenser och förutsättningar snarare än ifrån den normerande åldersgränsen för utträdet från arbetsmarknaden? Kommer fler att slutar att arbeta tidigt och fler fortsätta att arbeta efter den gamla ”normen” för utträdesålder? Den s.k. ”spiken” i pensionsbeteendet finns i Sverige och i många andra länder, dvs. att de allra flesta slutar att arbeta och tar ut pension vid den ”normala pensionsåldern” t.ex. 65 år. Man har t.ex. kunnat visa i USA att denna spik inte fanns i arbetsmarknaden förr, utan följde med införandet av allmänna pensioner som innehöll begreppet ”normal pensionsålder”. Denna spik har ofta förstärkts över tiden trots att man i många länder efterhand har infört flexibel pensionsålder med aktuariskt justerade pensioner. Spiken har förundrat många forskare eftersom det är svårt att finna rimliga ekonomiska förklaringar till beteendet. Ibland har spiken kunna kopplats till oförmånliga villkor för uppskjutet uttag eller tydliga incitament att ta ut pensionen vid en viss ålder i förmånsbestämda pensionssystem. Åtskilliga misstänker emellertid att beteendet framför allt påverkas av att myndigheternas pensionskalkyler och information till äldre över alternativa tidpunkter för uttag av pension alltid relaterar till 65 år (framing effects).
Forskarna Luc Behaghel och David M. Blau vid Michigan Retirement Research Center har i en aktuell studie i American Economic Journal undersökt hur höjningen av pensionsåldern i USA har påverkat både uttaget av pension och sysselsättningen bland äldre, och särskilt om ”spiken” har förändrats eller flyttats. De har använt data från Health and Retirement Study (HRS) för perioden 1992-2008 som har många variabler som kan användas för att försöka förklara pensionsbeteendet, inkl. hälsa och utbildning, samt data från en annan liknande panel som baseras på administrativa data från arbetslöshetsförsäkringen.
Behaghel och Blau visar både med grafer och med regressionsberäkningar att spiken vad gäller uttag av pension flyttar sig uppåt i åldern vartefter den normala pensionsålderns höjs för yngre åldersgrupper. Spiken blir dock efterhand något mer utjämnad. Spiken för utträdet från arbetsmarknaden minskar tydligt efter hand som reformen införs. Forskarna har också undersökt vilka olika grupper som mer eller mindre anpassar sig till reformen genom att skjuta upp utträdet och pensioneringen. Man finner att arbetstagare med högre kognitiv förmåga svarar tydligare på den höjda pensionsåldern medan äldre med lägre förmåga oftare fortsätter att använda 65 år som referens för sina beslut.
Daniel Kahneman fick Riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne 2002 för sin forskning som visade att ekonomiska beslut inte bara påverkas av rationella val utan i hög grad av hur olika valalternativ beskrivs (framing effects). Behaghel och Blau drar bl.a. slutsatsen att det inte bara är faktorer som de samlade tillgångarna i pensionsförmögenhet som styr pensionsbeteendet utan i hög grad hur reformer beskrivs. De konstaterar visserligen att man inte kan utesluta andra förklaringar till det observerade beteendet, men menar att detta kvasi-experiment ger ovanligt starkt stöd för framing effects, dvs. att enskildas beslut också påverkas av hur ansvariga myndigheter och pensionsförvaltare påverkar beteendet genom hur de formulerar beskrivningar av reformer, regler och effekterna av olika alternativa pensioneringsval.
Dessa och andra resultat ger stöd för den bedömning som forskare och experter i allmänhet gör att åldersgränser i allmänna pensionssystem påverkar besluten att lämna arbetslivet och pensionera sig både direkt och indirekt. Höjda åldersgränser kan påverka enskildas pensioneringsbeslut direkt genom att förändra pensionsnivån. Det finns också tydliga indikationer på att myndigheter och pensionsförvaltare indirekt påverkar pensionsbeteendet genom hur de utformar informationen. Uttryck och referenser påverkar också pensioneringsnormer, dvs. vid vilken tid man tycker det är socialt acceptabelt att lämna arbetslivet. Hur stora de faktiska effekterna blir av en justering av en pensionsrelaterad åldersgräns är givetvis beroende av bl.a. hur arbetsmarknaden fungerar i olika länder, hur reglerna ändras, men dessutom av vilken information som ges och när. Det kan finnas oanade möjligheter att påverka de äldres pensioneringsbeslut genom att systematiskt justera framing effects så att budskapen undviker att förmedla ”normal pensionsålder” och i stället i högre grad ger neutral information om vilka alternativ som finns och deras ekonomiska konsekvenser.
