En fråga vi ofta får vid intervjuer och presentationer är: Vad kan Sverige lära av andra länder om att höja pensionsåldern och förlänga arbetslivet. Det korta svaret blir ofta, Sverige ligger före många andra länder eftersom vi för länge sedan infört bl.a. flexibel pensionsålder och vi har en av de högsta sysselsättningsgraderna bland äldre i jämförbara länder. Samtidigt är det värdefullt att studera hur andra länder tekniskt genomför regeländringar där pensionsåldern anpassas till att vi lever längre.
Ole Settergren på Pensionsmyndigheten har på utredningens uppdrag skrivit en underlagsrapport, som ligger till grund för kapitel 7 i delbetänkandet (se länk till höger). Några huvudslutsatser är följande:
· Från 1949 till 1993 sänktes den genomsnittliga formella pensionsåldern i OECD-länderna för män från 64,3 till 62,5 år, för kvinnorna från 62,9 till 60,9 år.
· Nu höjs pensionsåldern i de flesta OECD-länder. Om man tar hänsyn till beslutade höjningar kommer pensionsåldern i genomsnitt att hamna på 1950 års nivå igen mellan 2020 och 2030.
· USA var först med beslutet att vända trenden 1983, men infasningen pågår länge till 2026.
· Tyskland beslutade 2007 att stegvis höja pensionsåldern från 65 till 67 år fram till 2027.
· I Storbritannien, Danmark, Frankrike, Italien m.fl. länder genomförs eller planeras liknande höjningar.
· I Grekland är den formella pensionsåldern 65 år men man kan gå med full pension redan efter 37 års intjänande av pensionsrätt. Många går därför i pension i åldern 55-60 år. Nya regler införs som innebär att pensionen kan tas ut tidigast från 60 år.
Bonusmaterial
I Spanien, som alltmer står i Eurokrisens centrum, genomfördes en pensionsreform hastigt 2011 för att förbättra systemets finansiella stabilitet men också för att öka täckningsgraden. Spaniens allmänna pensioner består dels av garantipensioner, dels av ett avgiftsfinansierat men förmånsbestämt pensionssystem utan fondering. Under 2010 hamnade de offentliga finanserna i akut kris och både pensioner och offentliga löner frystes nominellt. Genom den galopperande arbetslösheten faller hastigt antalet som betalar till pensionerna samtidigt som utgifterna ökar och pensionssystemet visar ständiga underskott. Pensionsreformen genomförs stegvis från 2013 och innebär justerade parametrar i systemet, bl.a. höjd pensionsålder till 65 år för dem med 38,5 års intjänande och 67 år för dem med 37 års intjänande. Vid tidigare pensionsuttag minskas pensionen med mellan 6,5 och 7,5 % årligen. Fördelarna att arbeta längre höjs också, fortsatt arbete efter 37 års intjänande belönas med 4 % högre pension.
I en kritisk rapport jämför forskaren Carlos Vidal-Meliá den svenska pensionsreformen med den spanska. Han konstaterar att den svenska reformen fortfarande är en benchmark genom transparensen med bl.a. årlig aktuarisk redovisning, ”tänkta” (notional) individuella konton, automatiska balanseringar och riktad information till medborgarna. Den spanska reformen ger i bästa fall en viss förbättring i den finansiella stabiliteten, men har inte till någon del förbättrat systemegenskaperna, menar Carlos Vidal-Meliá. ”The reform was a wasted opportunity given that Spain has not taken advantage of the lessons learned in Sweden.”
