Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att pensionerna ska vara tillräckliga (”adequate”). Pensioner som är otillräckliga är inte uthålliga utan kommer efterhand att skapa ett politiskt tryck på kompenserande reformer. Vad som är en tillräcklig pension är svårt att definiera och beror bl.a. på medborgarnas varierande preferenser och politiska ambitioner. Man brukar tala om att pensionerna ska säkerställa att äldre inte riskerar fattigdom eller behov av socialbidrag och att de äldre kan behålla en rimlig del av sin levnadsstandard, utan att det sker på bekostnad av kommande generationer. Pensionärerna anses klara sig på lägre inkomster för att de inte behöver spara till pensionen, arbetsrelaterade utgifter försvinner, försörjningsbördan är lägre och de flesta har betalat av stora delar av sina skulder. Ofta mäts tillräcklighet i kompensationsgraden av allmänna och avtalade pensioner. Ett mer relevant mått är ersättningsgraden som visar hur stor andel av den disponibla inkomsten som man får behålla efter pensioneringen.
Det finns gott om vittnesbörd om att äldre i många länder arbetar längre för att få en tillräcklig pension. I Tyskland är det numera vanligare att personer med låga pensioner arbetar längre, vilket framgår av blogginlägget ”Den fjärde pelaren” den 2 november 2011. Särskilt för tyska män ökar sannolikheten att fortsätta att arbeta om pensionsinkomsterna är låga. I USA tvingas allt fler äldre fortsätta arbeta ganska länge för att pensionerna inte räcker till en dräglig försörjning.
Även i Sverige arbetar de äldre allt oftare längre. Både andelen sysselsatta och medelarbetstiden har som tidigare visats ökat de senaste åren. En viktig fråga är givetvis om man fortsätter att arbeta för att pensionen inte räcker. Anders Klevmarken (se länk under Läsvärt) har dock visat att det främst är välutbildade män och egenföretagare som fortsätter att arbeta. Personer med högre inkomster arbetar oftare vidare, ett basbelopp högre inkomst minskar sannolikheten att sluta förvärvsarbeta med ca 6 procent. Å andra sidan, när Klevmarken använder SHARE-data finner han att det är personer som har det svårast att få ekonomin att gå ihop som har den klart största förvärvsfrekvensen efter 65 års ålder. Det pekar på att det också i Sverige finns en grupp av personer som behöver fortsätta arbeta efter 65 för att få hushållsekonomin att gå ihop. Resultaten är med andra ord inte entydiga.
Rapporten ”Efter 65 – inte bara pension” som presenterades i veckan (se länk under Läsvärt) kastar nytt ljus på denna fråga. Sara Örnhall Ljungh och Magnus Sjöström på Socialdepartementet har undersökt de äldres ekonomiska situation. De visar bl.a. att nyblivna pensionärer som är 66 år i genomsnitt har disponibla inkomster som motsvarar 96 % av inkomsterna de hade i åldern 61-63 år men spridningen är stor. För de som förvärvsarbetade i denna ålder blev inkomsterna efter pension 92 %. De relativa inkomsterna efter pensionering har varit ganska oförändrade sedan 2004.
En förklaring till den mycket höga ekonomiska standarden efter 65 är just att allt fler äldre fortsätter att arbeta. Enligt rapporten har andelen 66-åringar med löneinkomst ökat från 19 till 36 % mellan 1997 och 2009. Arbetsinkomsterna utgör dock endast en mindre del av inkomsterna, ca 5 % för alla 65+ och 19 % för 66-åringarna.
Detta tyder på att ersättningsgraden även frånräknat arbetsinkomster i genomsnitt ligger nära 90 %. Om man tänker på att pensionärer ofta kan minska sina utgifter, kan dra fördel av olika pensionärsrabatter m.m. är det inte uteslutet att den ekonomiska standarden direkt efter pension för de flesta ligger nära standarden några år före pensionen, eller faktiskt är högre. Dessa resultat pekar knappast på att äldre i Sverige i dag skulle behöva arbeta för att få en tillräcklig standard.
Frågan blir då om andelen äldre med låga inkomster har ökat. Sverige utmärker sig ofta i internationella jämförelser med att ha en låg andel äldre som faller under olika mått på fattigdom. I OECD:s rapport ”Pension at a Glance 2011” visas att andelen ”fattiga” äldre (med inkomster under 50 % av medianinkomsten) är 10,6 % i genomsnitt i OECD, mot bara 6,2 % i Sverige. I de flesta länder är ”fattigdomen” betydligt högre bland pensionärer än bland alla i befolkningen, med undantag för i länder som bl.a. Tyskland, Kanada och Sverige.
(Vänsterklicka för större bild)
Pensionsmyndighetens beräkningar i Socialdepartementets rapport visar att pensionerna under 2000-talet utvecklats särskilt gynnsamt för personer med garantipension. Man har beräknat ålderspension efter skatt för typfall med ogifta pensionärer med olika nivå på inkomstpensionen. Beräkningarna visar att personer utan inkomstgrundad pension har fått de största förbättringarna sedan det nya pensionssystemet infördes, den reala pensionen efter skatt har ökat med ca 21 %.
Andelen ”fattiga” över 65 år, med inkomster under 60 % av medianinkomsten, har ökat sedan mitten av 2000-talet enligt SCB:s beräkningar i Socialdepartementets rapport. De äldre har visserligen i genomsnitt fått en ökad standard, men inte i samma takt som de yngre i befolkningen. Den s.k. relativa fattigdomen för äldre ökade när ökade reallöner och jobbskatteavdrag höjde de disponibla inkomsterna för yngre mer än inkomsterna för äldre. De senaste åren minskar andelen ”fattiga”.
Ett annat sätt att försöka mäta ekonomisk sårbarhet görs i ULF-undersökningarna. SCB har sedan början av 1980-talet frågat hushåll om de har svårt att klara löpande utgifter. Mätningarna visar att äldre i betydligt lägre grad svarade att de har svårt att klara sig än genomsnittet för alla svarande. Andelen som uppger svårigheter ökade för både äldre och samtliga i befolkningen under 1990-talskrisen, men har sedan gått ner igen.
Andel äldre som har svårt att klara löpande utgifter
Aktuell forskning, Socialdepartementets rapport m.fl. underlag tyder sammantaget på att den ökande andelen äldre som arbetar i Sverige än så länge inte kan förklaras av otillräckliga pensioner. Den ekonomiska standarden de närmaste åren efter pensioneringen är i genomsnitt mycket hög och den ekonomiska grundtryggheten relativt generös. Det finns ingen systematiskt trend att fler äldre lever med låga inkomster eller uppger ekonomiska problem. Det är relativt sett mycket ovanligt att äldre erhåller socialbidrag. Äldre är mer förmögna än yngre, de har den högsta nettoförmögenheten, visar rapporten.
