”Så länge du orkar, spring tills du blir utbytt.”

Henke Larsson i Sommar

fredag 26 oktober 2012

INFORMATION STYR PENSIONSBESLUTEN

Det är väl dokumenterat att man kan påverka de äldres beslut att lämna arbetslivet och ta ut pension genom att på olika sätt ändra reglerna och/eller det ekonomiska utbytet av att arbeta vidare, även om effekterna ibland är oväntat små. Det finns också flera studier som visar att man kan påverka benägenheten att arbeta längre genom riktad information om de ekonomiska fördelarna med fortsatt arbete (se blogginlägg INFORMATION KAN PÅVERKA). Frågan är då om utformningen av informationen av pensionsalternativen (framing) kan styra pensioneringsbesluten (se föregående blogginlägg).
I en ny studie från RAND institute har Jeffrey R. Brown, Arie Kapteyn och Olivia S. Mitchell med ett experiment undersökt hur mycket benägenheten att pensionera sig tidigt respektive senare kan påverkas beroende på hur man beskriver valalternativen. Tio randomiserade behandlingsgrupper bestående av sammanlagt 3000 försökspersoner fick via en webbenkät läsa varierade beskrivningar av valalternativen och sedan svara på frågan när de själva planerade att pensionera sig. Studier på den amerikanska databasen Health and Retirement Study har visat att sådana frågor om planerad pension har ett starkt samband med när äldre faktiskt pensionerar sig.
Valalternativen är konstruerade som varianter av hur USA:s Socialförsäkringsmyndighet försöker informera neutralt om vad tidigt eller uppskjutet uttag av pension innebär för pensionsnivån. I USA kan man tidigast ta ut sin pension vid 62 år men pensionen sänks med ca 25 % i förhållande till om pensionen tas ut vid ”åldern för full pension” f.n. 66 år. De faktorer forskarna varierar i utformningen av informationen bygger på tidigare forskningsresultat i beteendeekonomi, nämligen om man använder ord som förknippas med konsumtion eller investering, om man beskriver effekterna som vinster eller förluster samt vilken ålder man använder som jämförelsepunkt, 62, 66 eller 70 år. Forskarna studerar särskilt om ”break-even” beräkningar, som anger hur länge man måste leva för att få nytta av ett uppskjutet uttag av pension, påverkar pensionsbeslutet. Sådana beräkningar har varit vanliga i USA i informationen från både allmänna och privata pensionsförsäkringar. Denna typ av ensidig information bortser från ålderspensionens inslag av försäkring för risken för ett långt liv.
Resultaten visar att pensioneringstidpunkten inte bara är ett rationellt val utan i hög grad styrs av hur myndigheter och pensionsförvaltare utformar sin information om valalternativen. Beräkningar av ”break-even” ålder har en stark effekt och uppmuntrar en tidig pensionering. Användningen av ord som förknippas med ekonomiska fördelar respektive en jämförelsepunkt på 70 år påverkar äldre att skjuta upp pensioneringen. Forskarna drar slutsatsen av den vanliga metoden i USA under årtionden att använda ”break-even” beräkningar kan ha påverkat generationer av äldre att pensionera sig tidigare än vad man skulle ha gjort med en mer neutral information.
Studien baseras på självrapporterad planerad pensionering och det kan inte uteslutas att faktiskt pensionsbeteende skulle avvika från detta. Pensionssystemens utformning och informationen om dem varierar mellan länder och man bör vara försiktig att dra slutsatser till svenska förhållanden. Experimentet ger dock stöd för utredningens bedömning att ordval och information om ”normal pensionsålder” och referenser till 65 år som förekommer bl.a. inom de avtalade tjänstepensionerna kan bidra till att en så stor andel äldre fortfarande pensionerar sig vid 65 trots att den formella pensionsåldern avskaffades i det nya pensionssystemet.

onsdag 24 oktober 2012

NY SEKRETERARE TILL UTREDNINGEN

Maria Norberg börjar den 1 november som sekreterare i utredningen. Maria Norberg kommer närmast från Försäkringskassan där hon arbetat som verksjurist. Tidigare arbetade hon på Socialdepartementet som ämnessakkunnig med inriktning på socialförsäkring och sociala tjänster. Maria har jur.kand. examen och domstolsbakgrund. I utredningen ska Maria framför allt arbeta med lagstiftningsfrågor.

fredag 19 oktober 2012

HUR PÅVERKAR HÖJD PENSIONSÅLDER UTTRÄDET FRÅN ARBETSLIVET

En avgörande fråga är hur mycket höjda åldersgränser i pensionssystemet kan bidra till en ökad sysselsättning bland äldre, en höjning av utträdesåldern från arbetsmarknaden resp. en höjd faktisk pensionsålder. Det finns många studier som har visat att sänkt pensionsålder snabbt leder till en minskad sysselsättning. Det är dock få länder som faktiskt har höjt pensionsåldern så att man kan jämföra utträdet före och efter reformen.
I USA beslutade kongressen redan 1983 att stegvis höja den normala pensionsåldern från 65 år till 67 år. För kohorter födda 1938 och senare höjs pensionsåldern med två månader per år. De första kohorterna som berördes av de nya reglerna nådde den tidigaste möjliga åldern att ta ut pension år 2000. På senare år har man således kunnat forska om hur åldersgränser påverkar pensioneringen i USA.
Forskaren Giovanni Mastrobuoni vid universitet i Princeton publicerade 2009 den första uppföljningen där han jämförde arbetsmarknadsbeteendet i åldersgrupperna före 1938 som inte berördes av reformen med de yngre kohorterna som fick successivt höjd pensionsålder. Han använde data om den genomsnittliga utträdesåldern (average retirement age) från den månatliga arbetskraftsundersökningen ”Current Population Survey” från 1989 till 2006.
Mastrobuoni skriver att man skulle kunna vänta sig att framåtblickande arbetstagare som redan 1983 fick kännedom om reformen skulle anpassa sin konsumtion över livet, varför reformen borde ha små effekter. Först 1995 började dock de ansvariga myndigheterna att skicka ut information till äldre om förändringen.
Resultaten pekar på att de äldre reagerade mycket kraftigt på den höjda pensionsåldern. Beräkningarna tyder på att utträdesåldern höjdes med hälften av höjningen av pensionsåldern, dvs. när pensionsåldern varje år höjdes två månader så arbetade de äldre i genomsnitt en månad längre. Effekten var i stort sett lika för kvinnor och män och för olika socio-ekonomiska grupper Resultaten är i linje med vad man kan vänta eftersom den höjda pensionsåldern sänker värdet på den sammanlagda framtida pensionsinkomsten. Dessa effekter är dessutom kraftigare än vad man tidigare antagit från simuleringar av hur människors beteenden kan väntas påverkas av ändrade regler. Flera andra forskare har senare kommit till likande resultat om effekterna av höjningen av pensionsåldern i USA. Erik Glans vid Uppsala universitet har visat att den svenska pensionsreformen kan väntas bidra till senarelagd pension, särskilt bland offentliganställda (se länk till höger under läsvärt).
Frågan är då om höjd pensionsålder leder till en jämnare fördelning av utträdesåldern, dvs. att fler slutar att arbeta tidigt och fler fortsätter. Innebär en förändrad pensionsålder att flera väljer att utgå ifrån egna preferenser och förutsättningar snarare än ifrån den normerande åldersgränsen för utträdet från arbetsmarknaden? Kommer fler att slutar att arbeta tidigt och fler fortsätta att arbeta efter den gamla ”normen” för utträdesålder? Den s.k. ”spiken” i pensionsbeteendet finns i Sverige och i många andra länder, dvs. att de allra flesta slutar att arbeta och tar ut pension vid den ”normala pensionsåldern” t.ex. 65 år. Man har t.ex. kunnat visa i USA att denna spik inte fanns i arbetsmarknaden förr, utan följde med införandet av allmänna pensioner som innehöll begreppet ”normal pensionsålder”. Denna spik har ofta förstärkts över tiden trots att man i många länder efterhand har infört flexibel pensionsålder med aktuariskt justerade pensioner. Spiken har förundrat många forskare eftersom det är svårt att finna rimliga ekonomiska förklaringar till beteendet. Ibland har spiken kunna kopplats till oförmånliga villkor för uppskjutet uttag eller tydliga incitament att ta ut pensionen vid en viss ålder i förmånsbestämda pensionssystem. Åtskilliga misstänker emellertid att beteendet framför allt påverkas av att myndigheternas pensionskalkyler och information till äldre över alternativa tidpunkter för uttag av pension alltid relaterar till 65 år (framing effects).
Forskarna Luc Behaghel och David M. Blau vid Michigan Retirement Research Center har i en aktuell studie i American Economic Journal undersökt hur höjningen av pensionsåldern i USA har påverkat både uttaget av pension och sysselsättningen bland äldre, och särskilt om ”spiken” har förändrats eller flyttats. De har använt data från Health and Retirement Study (HRS) för perioden 1992-2008 som har många variabler som kan användas för att försöka förklara pensionsbeteendet, inkl. hälsa och utbildning, samt data från en annan liknande panel som baseras på administrativa data från arbetslöshetsförsäkringen.
Behaghel och Blau visar både med grafer och med regressionsberäkningar att spiken vad gäller uttag av pension flyttar sig uppåt i åldern vartefter den normala pensionsålderns höjs för yngre åldersgrupper. Spiken blir dock efterhand något mer utjämnad. Spiken för utträdet från arbetsmarknaden minskar tydligt efter hand som reformen införs. Forskarna har också undersökt vilka olika grupper som mer eller mindre anpassar sig till reformen genom att skjuta upp utträdet och pensioneringen. Man finner att arbetstagare med högre kognitiv förmåga svarar tydligare på den höjda pensionsåldern medan äldre med lägre förmåga oftare fortsätter att använda 65 år som referens för sina beslut.
Daniel Kahneman fick Riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne 2002 för sin forskning som visade att ekonomiska beslut inte bara påverkas av rationella val utan i hög grad av hur olika valalternativ beskrivs (framing effects). Behaghel och Blau drar bl.a. slutsatsen att det inte bara är faktorer som de samlade tillgångarna i pensionsförmögenhet som styr pensionsbeteendet utan i hög grad hur reformer beskrivs. De konstaterar visserligen att man inte kan utesluta andra förklaringar till det observerade beteendet, men menar att detta kvasi-experiment ger ovanligt starkt stöd för framing effects, dvs. att enskildas beslut också påverkas av hur ansvariga myndigheter och pensionsförvaltare påverkar beteendet genom hur de formulerar beskrivningar av reformer, regler och effekterna av olika alternativa pensioneringsval.
Dessa och andra resultat ger stöd för den bedömning som forskare och experter i allmänhet gör att åldersgränser i allmänna pensionssystem påverkar besluten att lämna arbetslivet och pensionera sig både direkt och indirekt. Höjda åldersgränser kan påverka enskildas pensioneringsbeslut direkt genom att förändra pensionsnivån. Det finns också tydliga indikationer på att myndigheter och pensionsförvaltare indirekt påverkar pensionsbeteendet genom hur de utformar informationen. Uttryck och referenser påverkar också pensioneringsnormer, dvs. vid vilken tid man tycker det är socialt acceptabelt att lämna arbetslivet. Hur stora de faktiska effekterna blir av en justering av en pensionsrelaterad åldersgräns är givetvis beroende av bl.a. hur arbetsmarknaden fungerar i olika länder, hur reglerna ändras, men dessutom av vilken information som ges och när. Det kan finnas oanade möjligheter att påverka de äldres pensioneringsbeslut genom att systematiskt justera framing effects så att budskapen undviker att förmedla ”normal pensionsålder” och i stället i högre grad ger neutral information om vilka alternativ som finns och deras ekonomiska konsekvenser.

fredag 12 oktober 2012

LEDER PENSIONERING TILL LÄNGRE LIV

En omstridd fråga bland forskarna är om pensionering leder till bättre eller sämre hälsa och därmed till ett längre eller kortare liv. Att lämna arbetslivet kan minska stress och fysisk belastning och bidra till ett rikare liv. Pensionering kan dock också leda till vad man för yngre personer kallar utanförskap. Ett meningsfullt arbete är viktigt för individens självbestämmande, vår upplevelse av livskvalitet och delaktighet, vilket bl.a. är grunden för arbetslinjen. Pensionering kan bidra till minskad fysisk och mental aktivitet, försvagade sociala nätverk, sämre livsstil, vilket skulle kunna förkorta livet.
Det finns en relativt omfattade forskning som visar ett samband mellan pensionering och upplevd bättre hälsa respektive en minskad sjuklighet. Dessa samband säger dock inte mycket om kausalitet. Skillnader i hälsa mellan olika individer påverkar både pensionstidpunkten och den fortsatta hälsoutvecklingen och dödligheten. Det är mycket svårt att kontrollera för snedvridningar i resultaten p.g.a. selektion. Data saknas ofta som har bredd och god kvalitet och samtidigt följer utvecklingen över en längre tid. Ganska få studier har kunnat jämföra dödligheten mellan liknande grupper av äldre som har haft olika regler för pensionering. Detta diskuterade utredningen översiktligt i kapitel 4 i delbetänkandet.
Nu har en grupp norska forskare använt unika administrativa data över hela befolkningen där man kan jämföra dödligheten i vissa grupper på arbetsmarknaden som fick sänkt pensionsålder med andra grupper som inte berördes av reformerna. Forskarna Erik Hernaes, Simen Markussen, John Piggott and Ola Vestad vid Ragnar Frisch Centre for Economic Research konstaterar i sin forskningsöversikt att det finns tusentals studier som undersöker sambanden mellan pensionering och dödlighet, men det är relativt få som använder olika metoder för att försöka minska det samtidiga inflytandet av hälsan på pensionsbeslut och dödlighet. Studierna har gett motstridiga resultat.
Reformen som startade 1989 i Norge innebar att man successivt införde en tidig pensionering för anställda i offentliga sektorn och hos vissa privata arbetsgivare. För dessa anställda sänktes pensionsåldern från 67 till 66 år 1989 och därefter stegvis till 62 år 1998. För alla andra anställda gällde 67 som pensionsålder. Forskarna undersökte pensioneringen i olika månadskohorter och visar att reformen medförde en avsevärd sänkning av den faktiska pensionsåldern. Sedan jämförde man dödligheten fram till 70 års ålder (för vissa kohorter till 77 års ålder) för tidigt pensionerade med dem som inte fick del av denna reform. Med statistiska metoder visar de att den sänkta pensionsåldern inte hade någon signifikant effekt på dödligheten. Forskarna drar slutsatsen att överväganden om dödlighet inte bör påverka den politiska diskussionen om en höjd pensionsålder.
Det är givetvis en nyckelfråga om höjd pensionsålder skulle leda till sämre hälsa och tidigare död. Forskningen kan ännu inte ge oss entydiga svar. Den norska studien är dock en av flera senare undersökningar som bättre kan belysa tänkbara orsakssamband och dessa pekar ofta på att tidig pensionering inte bidrar till längre liv. Fortfarande kan man dock inte helt utesluta att de grupper man jämför som haft olika pensionsregler fortfarande kan skilja sig åt i några för dödligheten viktiga egenskaper.

fredag 5 oktober 2012

ÖKAR UNGDOMSARBETSLÖSHETEN NÄR FLER ÄLDRE JOBBAR LÄNGRE

Det finns fortfarande, även bland i övrigt bildade personer, en utbredd och cementerad föreställning att äldre bör ge plats till ungdomarna bl.a. för att minska arbetslösheten och för att gynna utvecklingen, vilket utredningen diskuterar i delbetänkandets kapitel 10.  Pensionsmyndighetens enkät till arbetsgivare och fackliga företrädare som redovisas i delbetänkandets kapitel 13 visar exempelvis att mer än en tredjedel av de fackliga representanterna inom SAF-LO området anser att äldre borde gå i pension tidigare för att lämna plats för de yngre. Bilden av att äldre står i vägen för yngre fick det slående namnet ”Jätteproppen Orvar” av Expressen-journalisten Maria Hörnfeldt i TV-programmet Ärligt talat 1984: ”Dom är så många, dom sitter som en slags enda stor jättepropp Orvar i hålet och hindrar all utveckling”
Ekonomer anser i allmänhet att detta är en seglivad myt. Tvärtom, ju fler som arbetar desto större blir inkomsterna, och desto högre blir efterfrågan på företagens produkter och därmed deras efterfrågan på arbetskraft. Det finns inte en viss förutbestämd mängd arbete som behöver utföras i samhället. I utredningen finns bl.a. ett diagram 10.13 från OECD som illustrerar sambandet mellan andelen sysselsatta unga (15–24 år) och äldre (55–64 år). Det visar att det i de flesta länder finns en positiv korrelation mellan äldres och ungas sysselsättningsnivå.
I en färsk rapport har forskarna Alicia H. Munnell and April Yanyuan Wu vid det ansedda Center for Retirement Research i Boston använt tidsseriedata och siffror från olika delstater i USA för att undersöka om äldre som jobbar längre tränger ut yngre från arbetsmarknaden. Man använder USA:s arbetskraftsundersökning ”Current Population Survey” för åren 1977-2011, som således inkluderar den senaste djupa ekonomiska krisen. Arbetskraften delas i grupperna 20-24, 25-54 och 55-64 år. Studien mäter arbetskraftsdeltagande, sysselsättning och arbetslöshet, arbetade timmar och lönenivå. Forskarna testar sedan olika modeller för undanträngning, både för tidsserier och för skillnaderna mellan olika delstater. Studien ger inga belägg för att ökad sysselsättning bland äldre försämrar de yngres arbetsmarknadschanser. Tvärtom pekar resultaten, i likhet med tidigare studier, på att högre sysselsättning bland äldre leder till en bättre arbetsmarknad för yngre, med lägre arbetslöshet, ökad sysselsättning och högre löner.
Det finns ännu ganska få studier som undersöker undanträngning mellan olika åldersgrupper på arbetsmarknaden och de flesta kommer från USA. Man kan inte utan vidare utgå från att resultaten skulle bli likadana i Sverige. Arbetsmarknadens funktionssätt och institutionella förhållande varierar mycket mellan olika länder. Resultaten kan också vara beroende av vilka tidsperioder som mätningarna görs. Det mesta talar dock för att det är i Sverige som Gunnar Wetterberg skriver i sin bok Kurvans kraft:  ”Ju fler äldre som fortsätter att arbeta, desto färre behöver de yngre försörja. Många äldre i arbetskraften hjälper till att hålla hjulen i gång. 67-åringen som fortsätter är 22-åringens bäste vän på arbetsmarknaden.” Föreställning om att de äldre tar arbetstillfällen från de yngre skulle kunna liknas vid de föreställningar som fanns före kvinnornas breda inträde på arbetsmarknaden om att kvinnor vid giftermål borde lämna sina arbeten till förmån för män.